Sverige bör bygga ut kärnkraften, skriver min kollega från klimatberedningen och riksdagen, folkpartisten Carl B Hamilton, i LO-Tidningen nummer 12 (den 4 april 2008).

Under nästa mandatperiod, skriver han, bör regeringen ta beslut om de lagändringar som krävs för att kunna bygga fyra nya reaktorer som ska ersätta de som snart faller för åldersstrecket. Hamilton föreslår också att jag ska slänga mig i väggen, vilket säkerligen är det i artikeln som är lättast att förverkliga, även om det är oklart hur det kan bidra till den svenska energiförsörjningen.
 
Hamiltons främsta argument för att bygga ut kärnkraften är att minska de svenska utsläppen av växthusgaser. Men han lever i en fantasivärld, han förutsätter att saker som i dag drivs av olja istället kan drivas av el. Detta stämmer inte, det finns praktiskt taget ingen fossil elproduktion i Sverige.

Radioaktiva visioner
På detta sätt, resonerar han, skulle Sverige inte behöva använda skatter, smart teknik, biobränslen eller något annat än Hamiltons strålande uran. Vi behöver inte utveckla solpaneler, biobränslen, vågkraft, effektivisering, bränsleceller samt annan ny och förnybar teknik som nu växer fram överallt i landet och världen. Nej, radioaktivt ska det vara. Hans vision är att Sverige istället ska satsa på utbildning av kärntekniker och forskning om reaktorer, bränslen och fusionskraft. Sverige ska bli internationellt ledande inom denna teknik, som till och med Fredrik Reinfeldt har avfärdat som en parentes.

Var är din framtidstro, Carl? Vad världen behöver är inte ännu ett land som satsar sina resurser på en parentes. Eller är tanken att hela världen ska ställa om till kärnkraftverk? De tusentals reaktorer som då krävs skulle skapa ofantliga berg av radioaktivt avfall. För att inte tala om risken för att terrorister får tag i radioaktivt material och säkerhetsriskerna när Iran, Vitryssland, Venezuela, Nigeria, Sudan och andra länder börjar klyva uran och får fram material som kan användas till att bygga kärnvapen.  

Hamilton må tycka vad han vill, men när det gäller kärnkraften är han dessbättre rätt ensam. En färsk studie från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att förtroendet för kärnkraften minskar, att andelen svenskar som vill bygga ut kärnkraften är mindre än 20 procent och att bara 32 procent tycker att den ska behållas på dagens nivå, de sämsta opinionssiffrorna för kärnkraften på många år.

Svenskarna vill ha vindkraft, solenergi och biogas

Studien visar att svenskarna istället tror på teknikutvecklingen; de vill ha vindkraft, solenergi och biogas. De väljer bort fossila bränslen som kol och olja och kärnkraft. Den reaktor i Finland, som Hamilton framhåller som ett exempel att följa, liknar allt mer ett praktfullt fiasko.

Hamilton tillhör pessimisterna. Han anser att det i dag ”framstår som helt omöjligt” för Sverige att minska klimatutsläppen till den nivå som krävs och dessutom avveckla kärnkraften. Han vill inte att vi ens ska tro att det går. Men jag vet att det går. Det har redan börjat och framtiden är full av förnybara möjligheter för den som vågar.

De som säger att det inte kan göras bör inte stå i vägen för dem som redan håller på att göra det.
Flytta på dig, Carl!

Maria Wetterstrand, språkrör Miljöpartiet de Gröna
Läs Carl B Hamiltons debattartikel
Skriv ett e-postbrev till debattredaktören