Jag har varit medlem i Elektrikerförbundet i 20, under denna tid har mycket få förbättringar skett. Under en period av två månader hade jag två regionala skyddsombud på min arbetsplats,

Skyddsprotokollet som skrevs och överlämnades till arbetmiljöansvarig, i detta fallet en byggare, ignorerades i stora drag helt och hållet.

Efter det femte besöket av skyddsombud var hälften av bristerna åtgärdade, och avdraget för min fackavgift var under januari cirka tusen kronor. Facket ville ha sin del av min övertid. A-kassa tillkommer på denna avgift.

Att gå ur facket skaffa sig en personliga försäkringar känns mycket lockande.

LO och facken centralt undrar varför man tappar medlemmar, och varför det inte kommer in fler nya. Orsakerna är naturligtvis flera, men låt mig nämna ett par.

Gamla meriter
Fackförbunden försöker överleva på gamla meriter, och tar åt sig äran från de fackliga kämparna som bokstavligen stod på barrikaderna och ytterst fick ge sitt liv för arbetarnas villkor.

Men vad har dagens företrädare åstadkommit: Ta fram kollektivavtalen och peka på något nytt som tillförts under de senaste 20 åren. Det som är nytt handlar om lite tilläggsförsäkringar, det är allt.

Man har helt enkelt ingenting att erbjuda de medlemmar som tillhör den yngre generationen, samtidigt som man inte kan påvisa att man fortfarande strider på barrikaderna.

Fackförbunden måste stanna upp
Den nya generationen är van att ladda hem film och musik ”gratis”. De spelar datorspel över kontinenterna. De läser hellre gratistidningar än den lokala morgonpressen och pratar face book och bloggning på jobbet – sällan eller aldrig politik eller facket.
Det är denna generation som inte erbjuds tillräckligt bra villkor för att ansluta sig fackligt.

Fackförbunden måste stanna upp, titta igenom verksamheten och avyttra det som inte tillhör kärnverksamheten.

Flemming Lauritzen