Efter nio år i grundskolan, tre år på gymnasiet och ytterligare ett år vid  Lärarhögskolan har jag kommit fram till en ganska trist slutsats.

Skolan bryr sig inte mycket om att lära eleverna något, och än mindre om att följa upp hur mycket eleverna eventuellt har lärt sig.

Efter 9 år i grundskolan vet nog de allra flesta eleverna hur just hon/han lär sig bäst. Genom glosor, genom prov eller genom muntliga förhör. Men trots det fortsätter skolan låta killen som är en jäkel på att prata engelska, men blir nervös och skriver långsamt under prov, göra skrivuppgifter som han inte hinner igenom och ger honom sedan G i betyg. Eller varför inte hon som inte vågar tala inför klassen? 

Hon kan allt om Sveriges kungar men vågar inte räcka upp handen, och vips så får hon sänkt betyg.

Det allra värsta är de tidsbestämda proven. Där sitter grabben som är 100 procent säker på matte och hinner bara 80 procent av provet. Medan killen som kan 90 procent av alla svaren hinner igenom alla frågorna och alltså får högre betyg.

Skolan mäter inte elevernas kunskap, skolan mäter sin egen duglighet och med fallande betygsresultat borde de kallas till krissamtal omgående.

Anton Klepke