KRÖNIKA. En lärobok som jag gärna bläddrar i, fast den har några år på nacken, är Arvid och Lena Carlssons Hjärnans budbärare. Metodiskt diskuteras olika typer av signalsubstanser, till exempel dopamin, som gav honom Nobelpriset.

Det schysstaste med boken är dess redighet och hederlighet. Där andra – inte minst läkemedelsföretagens bulvaner – gärna anger signalsubstanserna som orsaken till olika psykiska tillstånd och patologier, framhåller far och dotter Carlsson istället samspelet mellan samhälle och neurologi.

Ett  underhållande kapitel är dekonstruktionen av endorfinets roll i kroppens belöningssystem. Visst tillverkar kroppen en opiatliknande substans. Men dess roll är försumbar vid sidan av alla andra signalprocesser.

Endorfinet är således mest ett talesätt, som fått genomslag i media.

Resultatet blir likriktning
I en debattartikel i DN den 6 april, skriven tillsammans med den moderate riksdagsmannen Finn Bengtsson, visar Carlsson ett nytt prov på samma verklighetssinne.

Det handlar om forskningsfinansieringsutredningens förslag att satsa på ”starka forskningsmiljöer”; centrumbildningar som förväntas göra de stora upptäckter som ska skänka Sverige ära och exportinkomster.

Carlsson och Bengtsson listar diverse klassiska upptäckter och kontrar:

”Det är nog sannolikt så att närvaron av en ’stark forskningsmiljö’ med […] underförstått behov av en toppstyrd och åsiktslikriktande organisation, snarast hade kunnat ta död på vidareutvecklingen av idéer av innovativ karaktär”.

Med andra ord: Är man på jakt efter upptäckter bör man uppmuntra folk att ge sig ut i det okända och inte bara hänga med i de olika dreven.

Att överhuvudtaget se det nya är en process som kräver åratal (decennier) av eftertanke och trygghet. Detta gäller både konst, vetenskap och politik.

Att öva upp perceptionen på specialistnivå är ett livsverk.

Kvantitet istf kvalitet
Det ligger nära till hands att jämföra forskningspolitiken med skol- och kulturpolitiken.

Å ena sidan vackra ord, å andra sidan fula nerskärningar som omöjliggör verksamheten.

Undervisning och omhändertagande urholkas allt mer. Universiteten är en bomb av utbrändhet. Skolorna gör sig desperat av med all verksamhet som inte är lagstadgad. Biblioteken har bara plats för bästsäljare. Marknadsmässighet tar över som kvalitetsnorm och förflackningen skyls i bästa fall över med några få skrytbyggen.

Forskningen i starka miljöer kommer att bli ett slags Operan.

Elitverksamheten i ett reservat, medan allt annat förtorftigas.

Endorfin, typ. Billiga kickar istället för allmän hälsa och välbefinnande.

Läs också: Arvid Carlssons och Finn Bengtssons artikel i DN den 6 april