Avdrag gör att lågavlönade jobbar mer
Jobbavdraget får lågbetalda ensamstående invandrarkvinnor att jobba mer. Men de högst betalda jobbar mindre.
Forskaren Lina Andersson, på Växjö universitet, har studerat hur ensamstående invandrarkvinnor reagerar på jobbavdraget. Tanken är att fler ska i arbete när jobbavdraget ger mer i plånboken samtidigt som bidrag och ersättningsnivåer sänks.
Just det händer bland ensamstående invandrarkvinnor med låg inkomst, enligt Lina Anderssons studie. I den lägst betalda tiondelen vill kvinnorna öka sin arbetstid med 26 procent. Den stora effekten beror på att många som inte har ett jobb vill börja arbeta.
Mer fritid för högavlönade
Men jobbavdraget har också kritiserats för att högavlönade får göra samma stora avdrag utan att marginalskatten ändras.
Detta ger inget tryck på de högavlönade att jobba mer eftersom de inte får ett öre mer än tidigare för det extra jobb de gör. Däremot ökar deras inkomster kraftigt utan att de jobbar mer, vilket ger dem en möjlighet att ta ut mer fritid.
Det är också exakt vad som sker bland ensamstående invandrarkvinnor med högre inkomst, enligt Lina Anderssons studie.
– Om du har en hög inkomst så blir det bara en ren inkomsteffekt. Man vill helt enkelt ha mer fritid, säger Lina Andersson.
Förvånande effekt
De högavlönades ökade fritid är så stor att den äter upp hela arbetsökningen hos de lägst betalda invandrarkvinnorna.
– Det var förvånande att den negativa effekten blir så stark. Totalt sett trodde jag att det ändå skulle bli en ökning av arbetsutbudet genom reformen, säger Lina Andersson.
Liknande reformer som jobbavdraget har tidigare införts i både USA och Storbritannien. Dessa bidrag har dock fasats ut vid för högre inkomster.
– Vill man få fler i arbete är dessa system mer verkningsfulla, men är det vissa grupper som man riktar in sig mot så kan det svenska avdraget fungera. Så det beror helt på vad man har för syfte med reformen.
Fara på längre sikt
Jobbavdraget kan ändå bidra till att integrera ensamstående invandrarkvinnor med låga inkomster, enligt Lina Andersson. Däremot ser hon en fara på längre sikt.
– Det är bra att få in de här kvinnorna i arbetslivet, men vad händer sedan? Integreras de verkligen på arbetsmarknaden så att de får möjlighet att avancera inom sitt yrke om de vill, eller fastnar de i låglöneyrken?
– Nu har regeringen infört subventioner för hushållsnära tjänster och man kan tänka sig att de här kvinnorna kan hamna inom det området, men man borde också vilja att de har möjlighet till någon form av löneavancemang.
Ingen hänsyn till diskriminering
Studien är en simulering, men enligt Lina Andersson har de studier som gjorts i USA och Storbritannien visat att den här typen av simuleringar och den senare verkligheten stämmer väl överens. Däremot är hon mer osäker över en annan aspekt i studien.
– Jag har studerat arbetsutbudet, det vill säga hur mycket kvinnorna vill öka sin arbetstid. Men de ska också få något arbete, och många faktorer kan göra att de inte får något jobb även om de vill jobba. Jag har till exempel inte vägt in effekter av diskriminering, säger Lina Andersson.
Orsaken att bara ensamstående kvinnor är kartlagda är att sammanboende reagerar annorlunda på inkomstförändringar, enligt tidigare studier. Där är det vanliga mönstret att den med lägst inkomst, vanligtvis kvinnan, minskar sitt arbete när hushållets sammanlagda inkomster ökar.
