Landet som aldrig sover

Thomas Ekstedt och hans treåriga son Douglas tycker det är bra att öppettiderna i Kistagallerian utanför Stockholm ska förlängas. Foto: Anna Wahlström.

Kista torg ligger öde. Och tyst, så när som på ljudet från enstaka vandrare. Grus pressas mot gatstenarna och skapar ett gnisslande eko mellan de omringande nedsläckta byggnaderna: biblioteket, polisen, kemtvätten. Himlens totala mörker bryts bara av ljuset från Kista Science Tower, kyrkspiran och månen. Tonerna från kvällsgudstjänsten har klingat ut. Luften är sval.

Det är söndagskväll och klockan är åtta. Ett tunnelbanetåg bromsar in och under perrongen snurrar entrédörrarna in kvällsvandrarna till Kista galleria och ett myllrande inomhuscentrum.

Där inne hänger folk i klungor utanför butikerna, trängs på serveringarna, tittar på senaste modellen av mobiltelefoner, köper en kofta, väljer ut en radiostyrd leksaksbil bland tio olika modeller. Vardag som söndag välkomnar de 125 butikerna sina besökare mellan 10 och 21.

Ingen sol, men väl lysrör, och garanterat regnfritt. Och kanske ska öppettiderna förlängas en timme till.

– Jättebra, säger Thomas Ekstedt, med treåringen i famnen och presenter till barnen på inköpslistan. Hans två större barn har gått med mamma till nästa klädbutik.

Fritt val
Thomas önskar att gallerian i Sollentuna, där han bor, också kunde ha öppet lika länge. Själv säljer han industriell grafik under kontorstider och skulle aldrig kunna tänka sig att jobba så sent som säljarna här. Hans fritid är viktigare än jobbet, säger han, och tillägger:
 
– Det är ett fritt val.

Gillar man inte öppettiderna här finns det så många andra butiker att jobba i.

Stängt tre dagar om året
Kista galleria i nordvästra Stockholm är extrem. Den är stängd tre dagar om året. Midsommardagen, juldagen och nyårsdagen. Under påsk är det öppet som vanligt. Men också runt om i landet breder öppettiderna ut sig.

I väskbutiken Accent har Dalia Sarker stängningspasset.

– Det funkar okej, men jag skulle hellre ha en heltid, säger Dalia som har två halvtidsjobb, det andra på Guldfynd i gallerian i Sollentuna.

Varje dag jobbar hon. Är det inte den ena butiken så är det den andra. Ibland krockar det, då får hon byta och trixa. När jag frågar vad hon tycker om planerna på att ha öppet till 22 stelnar hon till. Hennes mörka ögon släpper mig inte under en lång stund.

– Neej. Usch. Vad hemskt, säger hon och drar på orden.

– Man måste tänka på dem som jobbar här, säger hon.

Dalia Sarker tycker knappt att hon har ett liv som det är nu. Hon hinner inte titta på tv, kan inte äta på normala tider. När skulle hon få sova ut?

Under julhandeln ifjol, när Kista testade de längre öppettiderna, bytte Dalia sina pass mot heltid på Guldfynd i Sollentuna, som stänger sju.

Öppettiderna diskuterades
Under Handelsanställdas förbunds kongress 2001 var öppettiderna den absolut viktigaste frågan. Långa öppettider ger fler deltider, mer ensamarbete, större risker för rån och hot och mindre möjligheter till familjeliv och fritids­aktiviteter argumenterade de anställda i branschen.

När förbundet 2003 gjorde en enkät om vilka öppettider som var rimliga visade sig vanans makt genom att svaren följde den befintliga öppethållandestrukturen.

Samma år beslutade fackförbundet att inte driva frågan om söndagsstängt i avtalsrörelsen, eftersom det skulle snedvrida konkurrensen. Till senaste kongressen, för två år sedan, kom 30 motioner om affärstiderna. Bland annat restes krav på stängda röda dagar. Men diskussionen blev aldrig särskilt intensiv.

Och opinionen i samhället var död. Inte ens inom LO fanns det stöd för en affärs­tidslag. Att fortsätta kräva en sådan­ vore ”strategiskt omdömeslöst”, ansåg Handels vice ordförande. I stället tog kongressen beslut om att förbundet i avtals­förhandlingarna skulle verka för de yttre tidsramarna 8 till 21 på vardagar och 9 till 21 under helger.

Problem för småföretagen
Förutom att facket självt har backat har det också lyfts av banan i fråga om öppettider. Allt fler butiker flyttar in i gallerior och där avgörs öppettiderna av fastighetsägarna. I bästa fall får företagarna säga sitt i ett råd. På de utsattas sida finns småföretagen, som inte har råd att ha öppet sent.

Ulrika Vedin, utredare på Handels, håller med om att facket saknar makt i fråga om öppettider och hon känner en viss oro inför utvecklingen. Hon saknar en större diskussion om framtidens samhälle. Det pratas mycket om stress men hur vill vi ha det? funderar hon. Ett samhälle där allt är tillgängligt jämt? Eller vill vi något annat?

– Det finns stora utmaningar där inte politiken hängt med när det gäller serviceyrken, säger hon.

Motsägelsefulla argument
Forskaren Åsa-Karin Engstrand, vid Linköpings universitet, har studerat affärs­tiderna i ett historiskt perspektiv. Genom åren hittar hon argument för öppet­tiderna som styrs av sin samtid. Som helhet blir de motsägande och inkon­sekventa.

I början av 1900-talet när affärstiderna var fria drev liberalerna frågan om reglering, vilket senare socialdemokraterna hakade på. Efter andra världskrigen svängde socialdemokraterna och drev frågan om fria affärstider. Men partiet var oenigt. Också centerpartister var emot, med argumentet att glesbygden skulle utarmas.

1971, med socialdemokrater vid makten, avskaffades den affärstidslag som utvecklats ur 1909 års butiksstängningslagstiftning.

Viktiga argument var då tillgången till färsk mjölk på söndagarna. Och att den &
rdquo;förvärvsarbetande husmodern” skulle kunna kombinera konsumtion och arbete.

Svårt att hantera
I början av 1900-talet stod männen i handelsbodarna. Sedan kom yrket att domineras av kvinnor och då försvann också mannen från diskussionen.

De förvärvsarbetande kvinnornas behov ställdes mot de handelsanställda kvinnornas behov, på ett sätt som splittrade arbetarrörelsen. Ofta framhölls det att kortare öppettider skulle slå mot de yrkes­arbetande kvinnorna.

– Vilka då? undrar Åsa-Karin Eng­strand.

Också inom Handels hade man svårt att hantera den problematiken.

Arbetar ofta ensamma
På Accent i Kista galleria är Mara Jenei­ säljande butikschef. Hon är den enda som har en heltidstjänst, arbetar var­dagar och går hem senast sju på kvällarna.

När jag ringer henne inför söndagsbesöket säger hon att vi gärna får komma och fotografera och prata med anställda. Men att det är svårt med tiden. De långa öppettiderna gör schemaläggningen svår och de anställda arbetar ofta ensamma.

Planerna på att ha öppet till 22 gillar hon inte. Försöket vid jul var inte lyckat, anser hon.

– Det är klart att man tycker att det är jobbigt. Och det kostar väldigt mycket pengar för företaget.

Hon märker att kunderna har ändrat sitt köpbeteende.

– De rullar in med barnvagn och ska mäta barnens fötter vid nio på kvällen. Det är jättekonstigt. Jag skulle själv aldrig göra så. Jag tycker att man ska få gå hem i tid, få umgås med familjen på ett annat sätt.

Att ha öppet till 21 är nog svårt, anser hon.

– Det kostar att ha de här tiderna, det gör det.

Behovet ifrågasätts
Åsa-Karin Engstrand anser att det är lite fräckt att diskussionerna om lönsamhet inom handeln aldrig handlar om öppettiderna. Att det faktiskt inte är lönsamt att ha öppet jämt. I stället anmärks på de handelsanställdas tillägg för obekväm arbetstid, som under helgerna efter klockan tolv på lördagen är dubbel lön.

Synsättet att kunden behöver ständig flexibilitet och att den handelsarbetande är i behov av deltid och arbete på söndagar och andra röda dagar har blivit praxis. En allmängiltighet som hon själv anser borde och kan ifrågasättas.

Säljaren gäspar
Strax före stängning är det fortfarande mycket folk i Kista galleria. En mamma försöker få sina tre små barn att samsas om sittplatserna på en gungande ren.

På Teknikmagasinet gäspar en säljare stort. Utanför kollar två pojkar in erbjudanden om radiostyrda bilar och helikoptrar. I blomsterbutiken står expediten och sms:ar i ett hörn. Frisörerna på Kista hårgäng hänger själva i frisörstolarna.

Också Specsavers saknar kunder, kanske är det så att ingen har behov av att köpa två glasögonbågar till priset av en under söndagskvällens sista timmar?

Butikssäljaren Dalia Sarker avslutar dagens jobb kvart över nio och är hemma på en kvart. Middag blir det vid tio halv elva.

– Det är inte alls bra, säger hon. Men jag klagar inte.