Nyligen överlämnade regeringen tillsammans med miljöpartiet en lagrådsremiss om framtida arbetskraftsinvandring. Med den som grund framstår det som att regeringen och mp är beredda att överge den blocköverskridande enighet som funnits om reglerad invandring under de senaste 30 åren. Med vaga hänvisningar till den demografiska utvecklingen är man nu beredd att äventyra jämlika villkor på svensk arbetsmarknad och att urholka asylsystemet.

Man talar om att öka möjligheten att komma hit på laglig väg. Men fortfarande har regeringen inte presenterat några konkreta verktyg för att stärka migranternas position. Tvärtom blir den enskilde migrantens utsatthet uppenbar då arbetsgivaren har avgörandet av uppehållstillstånd i sin hand. Den snälla tolkningen av detta är att det vittnar på en djup okunskap om arbetsmarknadens funktionssätt. Förslag på verktyg är juridiskt bindande anställningerbjudanden, efterhandskontroller och sanktionsmöjligheter mot arbetsgivare som missköter sig. Enkla och rimliga regler att införa, vilka skulle ge den enskilde migranten ett betydligt bättre rättsläge.

Det pågår en mytbildning kring det svenska systemet för arbetskraftsinvandring. Det framställs ofta som om Sveriges gränser skulle vara stängda. Migrationsministern hävdar att den enda vägen in i Sverige är via asylsystemet. Det är varken seriöst eller sant. På flera områden har Sverige en mera offensiv hållning relativt våra konkurrentländer. Till exempel beviljades drygt 112 000 arbetstillstånd under åren 2000–2006. Härutöver är förutsättningarna att komma till Sverige för att starta företag generösa, liksom möjligheten att studera vid högskola och universitet.

Utredningen om arbetskraftsinvandring, Kaki, som överlämnade sitt betänkande till regeringen hösten 2006, hade stor samsyn men på några områden förelåg reservationer från nu ingående regeringspartier och miljöpartiet. Reservationerna var dock inte entydiga utan en majoritet kunde förelägga regeringen ett samlat förslag med reservationer på ett antal områden. Regeringens lagrådsremiss bygger på dessa reservationer. Folkpartiet har däremot lämnat sin hållning sedan utredningens överlämnande. Den tidigare breda samförståndslinjen bryts nu genom regeringens agerande.

Regeringen kör över många tunga remissinstanser
Erfarenheter från tidigare arbetskraftsinvandring under högkonjunktur och påföljande konjunktursvackor har visat att nuvarande arbetsmarknadsprövning behövs. I Kaki-utredningen beskrevs behoven av en fortsatt arbetsmarknadsprövning där myndigheter men också fackliga organisationer hade ett avgörande inflytande. Regeringen gör nu en annan bedömning och överlåter till arbetsgivaren att själv avgöra behovet och möjligheten att rekrytera. Fackets påverkan och samhällets ansvarstagande lyfts i princip bort. Genom förslaget kör regeringen över många tunga remissinstanser.

Arbetsgivarens möjlighet att överblicka kompetenstillgången på hela arbetsmarknaden, även EU/EES, är rimligen inte lika stor som för arbetsmarknadsverket med sin breda förankring. Regeringens och miljöpartiets förslag innebär således en övergång från kvalificerad och opartisk bedömning av bristsituationen till en företagssnäv och partisk bedömning.

Migrationsministern påstår att det inte är ett problem om överutbud på arbetskraft uppstår så länge som migranten har ett erbjudande om anställning i Sverige. Det är detsamma som att säga att grunden för arbetskraftsinvandring inte längre ska vara brist. Här haltar regeringens resonemang betänkligt.

Uttalanden om att fackets yttrande ska ha ”stor betydelse” är ingen tillräcklig garanti för rimliga arbetsvillkor och juste konkurrens mellan företag. Och migrationsverkets nya uppdrag att se till att företagen följer gällande regler på arbetsmarknaden är allt för vagt.
Lagrådsremissen innehåller även ett förslag om så kallat ”spårbyte”.

Asylsökande kan bli arbetssökande
Det innebär att den person som kommer till Sverige som asylsökande och som under prövningstiden får tillfälligt arbetstillstånd, vid avslag i asylärendet ska kunna ”byta spår” till arbetssökande. Det ska ske utan att personen behöver lämna landet i enlighet med nuvarande regelsystem.

Förslaget avstyrks av bland andra fackliga organisationer och Migrationsverket, beroende på att det då skulle uppstå en sammanblandning av asylgrunder och arbetskraftsinvandring. Förslaget löper risk att underminera asylsystemet i sin helhet där skyddsbehövande skjuts undan till förmån för arbetskraftsinvandrande. Den beroendeställning som den asylsökande hamnar i gentemot enskilda arbetsgivare före ett eventuellt spårbyte är olycklig.

Det finns dock positiva saker i lagrådsremissen. Ambitionen att öka arbetskraftsinvandringen är bra. Även om migration endast utgör en liten del av demografiekvationen, utgör den ett bidrag. Det är också bra med långa tillståndsperioder. Det ger stabilitet i anställningen och möjlighet till framförhållning för både arbetstagare och arbetsgivare.

Behoven av översyn av den framtida svenska arbetskraftsinvandringen framgår i den parlamentariska Kaki-utredningen. De avsteg från utredningen som regeringen nu föreslår är bekymmersamma i flera delar och utgör ett kraftfullt avsteg från den samförståndslinje som gällt.

Riksdagens ledamöter måste inför kommande riksdagsbehandling noga överväga de föreslagna regelförändringarnas konsekvenser för både enskilda migranter men också den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Monika Arvidsson, LO-ekonom
Göte Wahlström, migrationspolitisk talesman för socialdemokraterna i riksdagen
Skriv ett e-postbrev till debattredaktören