/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/p_stormare_1508.jpg
Peter Stormare spelar karaktären Klemens i den nya filmen Varg. Foto: Jurek Holzer/Scanpix.

KRÖNIKA. Om Peter Stormare tycker jag mycket. Liksom fjället och renarna och det där lite nördiga norrländska med slitna hus och inredning från sjuttiotalet.

De olika etiska dilemman som presenteras i filmen Varg ligger mig också nära. Vad är viktigast, att vargen ska få leva och härja fritt eller att renarna ska få gå fredade?

Att människan ska få ströva i markerna utan rädsla, själva bestämma när vilka djur ska dödas (och ätas upp) eller om naturen helt få ha sin gång?

Och kanske det viktigaste. Vem ska fatta besluten om de fridlysta djuren?

Byråkraterna i Stockholm eller människorna i bygden?

Här är ett av problemen romantiseringen och exotiseringen av vildmarken.

Det är lätt att sitta i den trygga storstaden och vilja att ”den andra” platsen ska se ut på ett visst sätt, vara ”naturlig” och ursprunglig. Det är en helt annan sak att sitta i vildmarken om hösten och undra om det är tryggt att gå ut och plocka lingonen. Inte för de halvfulla älgjägarnas skull utan för björnen.

Det genuina stör
Några dagar efter att ha sett Varg och läst de översvallande recensionerna kommer jag på att det just är det som stör mig.

Att det där ”genuina” norrländska som porträtteras i filmen inte känns autentiskt. Och det beror inte på virrvarret av dialekter, utan på för mycket snus och stereotyper.

För perfekt
Peter Stormares rollfigur Klemens förlåter jag mycket, jag är som sagt förtjust i karln. Men de där miljöerna där varenda udda rutiga gardin och sura socka är perfekt och utstuderat utplacerad.

De där karaktärerna där den unga samekillen är lika tyst som hans skotrar och motorcyklar är bullriga.

Farmodern som är lika mytisk och klok (och även hon tyst) som modern är alldeles för jobbig, oförstående och moderniserad.

Allt det där som gör att filmen förstärker romantiseringen vars effekter den kritiserar.

Petra Östergren
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören