/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/fargfabriken_1508.jpg
Färgfabriken i Östersund är inhyst i en gammal exercishall. Foto: Färgfabriken.

"De är duktiga på att prata", viskar någon i en av de mellersta bänkraderna. Men Färgfabrikens vd, Jan Åman, hade redan vid konferensens början slagit fast att det han ville se var handling, produktion och verklig förändring.
 
300 politiker, tjänstemän, kulturarbetare och forskare – de flesta från Jämtland – samlades förra veckan i en utkyld före detta militärhall i Östersund.

Färgfabriken etablerade sig i staden med både stor konstutställning och konferens. Den här veckan har det därtill hållits workshops om urbanisering och stadsplanering.
 
Konferensens syfte var lika enkelt som svårt: att förändra världen. Veronika Valk, en spännande arkitekt från Tallinn, hade 2006 jobbat med en konstutställning i ett utrymt bankkontor i Cardiff, Wales.

När hon stod där och föreställde sig aktiviteten i lokalen, när den var bank, började hon fantisera om en bank där man kunde sätta in idéer istället för pengar. Hon nämnde det för Åman, och några timmar senare ringde han upp henne och berättade att han hade registrerat thenewworldbank.com.
 
Öppenhet som ideal
Idén tog de med sig till Östersund, som öppnat dörren för den, trots ovissheten om vad den egentligen innebär. Länstidningens ledarskribent beskrev hur han lyssnat på Jan Åman i en timme "utan att bli särskilt mycket klokare".

Konferensens debatter och workshops blev precis så vildvuxna som de kan bli när inget är givet på förhand.

Men metoden att – med ord av inbjudne talaren Bill Liao – "skjuta först och sikta sedan" är inte bara Färgfabrikens sätt att vara. Det är också en tanke om hur banken bör fungera, öppet och demokratiskt. Att bibehålla det blir en utmaning i sig.
 
Hur många är 30 000?
Världen saknar inte problem. Brittiska Noreena Hertz radade upp dem, och pekade på att 30.000 afrikanska barn dör varje dag. Hon jämförde det med att alla i Östersund dog, nästa dag alla i Karlshamn, nästa dag alla i Gislaved. Och ingen gjorde något.
 
Den nya världsbanken, där första steget är en websajt, ska vara ett sätt att hitta nya verktyg för att lösa dem. Den ska också, ännu viktigare, kunna sammanföra idéer med utförare på ett sätt som ger verkliga resultat. I arbetsgrupper behandlades bankbygget ur alla vinklar. Ska det finnas bankkonton? Där idéer som inte förverkligas förlorar i värde? En grupp slog fast att "insättningar bör vara frivilliga och uttag fria".
 
Stjärnor och fötter
"Det här påminner om 1960-talet", sa någon till mig, "innan 1980-talet kom och allt handlade om pengar". Med orden lånade av Kennedy, menade Noreena Hertz att det handlar om att sträcka sig efter stjärnorna, men behålla fötterna på marken.  Framgången för den nya världsbanken kommer att avgöras av vilka spår man lyckas sätta just där – på marken.
 
Läs också: artikeln "Fantasi istället för infanteri" , 8/4 2008

Sven Cahling
Skriv ett e-postbrev till kulturredkatören