Östersunds nya konsthall, Färgfabriken Norr, ligger på en höjd i I5:s gamla exercisbyggnad. Redan på avstånd hörs den suggestiva musiken från Städelschule i Frankfurt.

Alla går in via rullstolsentrén, för Veronika Valks skateboardramp är för svårbemästrad. Väl inne har Andreas Angelidakis gjort en labyrint av flyttbara väggar. Där finns nu fler än åttio (!) konstnärer representerade, de flesta av dem tidigare utställda hos Färgfabriken Sthlm.

Röster från ett spökhus
En av installationerna är Michael Espositos inspelningar av röster från spökhus. Han har gjort inspelningar också i denna lokal. Här fångade han inte bara, men kusligt nog, en gammal marschsång, utan också orden "Jag hatar det här stället".

Den känslan delas helt klart av de karpar som Fredrik Wretman låter simma fram och tillbaka i en liten kal bassäng. En natt, före invigningen, hoppade tre av dem ur bassängen och dog en långsam död på golvet.

Konsthall som väsnas
Konsthallen väsnas provocerande. Det är svårt att tänka sig ett mer kontrastfyllt sätt att använda en gammal exercishall. Det stela och instängda är utbytt mot en explosion av fria uttryck. Den tydliga motsättning som då ligger i att placera fyra stora fiskar i en liten grustank, stör mig inte lite.
 
Läs också: artikeln "Färgfabriken förbättrar världen" om invigningen, 8/4 2008

Sven Cahling
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören