Hon är statens ombud i barnens tjänst

– Barns rätt till en bra utbildning i en bra miljö är en stor fråga och den frågan måste alltid prioriteras. Det är en rättvisefråga att alla får den utbildning de har rätt till, säger Lena Nyberg. Foto: Tobias Lundgren/Scanpix.

Vem som helst skulle bli både trött och ledsen över att möta så mycket orättvisa. Men så reagerar inte barnombudsmannen Lena Nyberg. Orättvisorna är hennes bränsle för att orka ännu mer.
 
Engagemang kostar på. Det är lätt att liksom tappa taget efter ett tag. Så är det för många. Barnombudsmannen Lena Nyberg är inne på sitt sjunde år i ämbetet och hon blir fortfarande lika upprörd över hur barn behandlas. Det går liksom inte att låta bli, säger hon. Barn är samhällets svagaste och behöver allt stöd och all hjälp de kan få.

– Det måste finnas en statlig myndighet som tar tillvara barnens intressen. Om den så heter Barnombudsmannen eller något annat spelar ingen roll. Vi kan bara inte gå tillbaka till den tid då enbart frivilligorganisationer stod på barnens sida. Det är ett steg tillbaka, säger hon.

Experter och ”experter”
Att ta barnets ställning kan riva upp känslor. Och det är inte alltid som Barnombudsmannen har fått stå oemotsagd. Det finns helt enkelt många experter och ”experter”. Lena Nyberg menar inte att det hennes myndighet står för alltid handlar om att vara något slags facit. Debatten i sig kan vara målet. Att väcka frågor och diskutera det som är viktigt för barn. Ibland krävs det nämligen en myndighet bakom orden för att makthavare ska lyssna, säger hon.

– Fortfarande är det så att vuxna talar om barns ansvar. Men hur ska barn kunna ta ansvar om de saknar inflytande? Det är väl precis samma känsla som en vuxen känner om du exempelvis jobbar på ett jobb där du har en massa ansvar, men inget inflytande över ditt jobb? Jag tror att du struntar i ansvaret då. Barn är inte annorlunda, säger hon.

Det kan förstås vara tufft att säga att inte alla borde få bli föräldrar. Men där någonstans står Barnombudsmannen. Det finns helt enkelt människor som är helt odugliga som mamma eller pappa. Människor som slår sönder hela liv med sitt sätt att vara. Människor som lämnar avgrundsdjupa ärr efter sig. Mot det står människans strävan efter den egna artens överlevnad.

På barnets sida
Lena Nyberg tror att det handlar om att samhället måste var extra vaksamt. För trots att majoriteten av barnen i Sverige har det bra så finns det barn som aldrig har det bra med sin familj. Varje sådan ung människa är en förlust för samhället, tycker hon. Och kan samhället skapa lagar som minimerar risken så är det värt de inskränkningar som det kan innebära. Samhället måste alltid stå på det svagare barnets sida gentemot den starkare vuxne.

– Diskussionen om registerkon-troll vid anställningar är intressant principiellt. Vi tycker att kontrollen borde öka. Ska du jobba med barn så ska du inte vara pedofil eller våldsbrottsling. Jag tycker att det är självklart. Det kanske inte är lika självklart att du inte får jobba med barn om du har avtjänat ditt straff eller genomgått behandling. Jag tycker inte att en person alltid ska vara dömd för alltid. Men det handlar alltid om barnens bästa. Det är utifrån det som bedömningen måste göras, säger Lena Nyberg.

Stora glapp
Ungefär 250.000 barn i Sverige lever under fattigdom i dag, enligt Rädda Barnens rapport från 2007. Fattigdom i Sverige tolkas enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionens, artikel 27 som talar om rätten till en skälig levnadsstandard. Skälig levnadsstandard är att ett barn inte ska behöva växa upp i hushåll som har låga inkomster eller tvingas leva på socialbidrag. Låg inkomststandard innebär att inkomsterna inte räcker till för att betala minimiutgifter för baskonsumtion och boende. Andra siffror talar om att  fattigdomen skiljer mycket mellan olika orter. Risken att ett barn lever i ett fattigt hem i en storstad jämfört med en mindre ort är stor.

För myndigheten Barnombudsmannen är påtryckningarna för att ändra på detta en stor uppgift. Kanske den viktigaste just nu, säger Lena Nyberg.

– Inget barn ska behöva komma tillbaka efter sommaren utan att ha något att berätta om. Om någon resa, om något som barnet har gjort under sommaren. Här är det samhällets ansvar att se till att barn får möta en annan miljö än den vanliga. Vi som har det bra förstår inte hur det känns att inte ha något att berätta, säger hon.

Vad kan vi vuxna lära oss av barn?

– Mycket. Väldigt mycket. Jag har fått så otroligt många goda råd av barn. Råd som inte är präglade av revir och gränser. De vill ha en lösning och struntar i vem som bestämmer över frågan. Jag tror att vi har mycket att lära där, säger Lena Nyberg.

FAKTA: Lena Margareta Valeskog Nyberg
Ålder: 48 år. ”Är tvungen att räkna efter”.
Familj: Man och tre pojkar. 20, 17 och 8 år.
Bor: I Vasastan i Stockholm.
Inkomst: 875.746 kronor (2007).
Läser: Gärna deckare. Liza Marklund och Stieg Larsson. ”Det är så synd att han inte fick fortsätta att skriva.”
Lyssnar på: Mycket musik från 1980-talet, som Abba. Men även ny musik. ”Sen så är jag väl tvungen att lyssna på AIK-låtar också. Sönerna spelar gärna det.
Okänd talang: Är en hejare på att rensa fisk.