KRÖNIKA. Vilket är värst? Att bluffdöpa om EU-konstitutionen till det försåtligt mjuka Lissabonfördraget eller att inte låta människor som berörs folkomrösta om den?

Skillnaden mellan fördraget och den av folket nedröstade konstitution består av 4 procent kosmetik. Den allra största förändringen är att eliten den här gången inte törs riskera att folk röstar fel. I höst ska därför riksdagen, inte vi, ta ställning till hur vårt framtida samhälle ska se ut.

Margot Wallströms plan D var lika mycket bullshit, som alla visste och jag fattar inte hur hon kan se sig själv i spegeln hela vägen till banken.

För vad driver eurotrashvänstern förutom en högavlönad brysselkarriär, ofattbar naivitet, sektmentalitet eller någon konstig pervesion att böja nacken inför det som tycks historiskt oundvikligt? Överstatlighet har inget värde i sig, som anhängarna tycks tro, allt beror vilka värderingar och idéer som styr samarbetet. Och finns det någon med hjärnan till vänster i dag på allvar kan hävda EU som ett bålverk mot  kapitalet till skydd för social rättvisa.

För varje fördrag kryper, som vi förutspådde och hånades för i början av 1990-talet, federalismen allt närmare. Marknaden flyttar fram sina positioner och sossarna hänger med, enligt den sjuka devisen: Har man sagt a får man säga b och har man tagit djävulen i båten så.

Tusentals lobbyister
Men nej, vi kan kicka ut satan redan i dag och partiet behöver inte säga ett enda ord ur alfabetet om det strider mot det som förr kallades arbetarrörelsens värderingar. Det finns ingen anledning till att tusentals näringslivslobbyister i Bryssel ska diktera socialdemokratisk politik.

Kan Mona Sahlin förklara varför hon vill ha en superstat, vars överordnade princip är marknadsliberalismen med gemensam armé? Varför hon vill grundlagsfästa moderatpolitik? Om inte, varför hörs inga protester.

EU-hotet hänger över alkoholpolitiken, arbetsrätten, allmännyttan och presstödet. Hur ska det bli i framtiden? För vad är välfärdsstaten om inte ett enda stort brott mot EU:s konstitution. Gratis bibliotek och skola, subventionerad färdtjänst, billig sjukvård med mera hotar privata profitörers vinst, kan därför därför otillbörlig konkurrens och kan snart vara ett minne blott.

Framtiden räknades
Jag har sagt det förr, socialdemokraterna måste bli ett EU-kritiskt parti eftersom allt annat betyder döden för socialdemokratisk politik. EU-anhängarna påminner om svenska förvirrade maoister på Kinabesök 1967. Visst, allt var inte himmelriket men kineserna var ju på väg mot (eu)topia och det var den avlägsna framtiden som räknades inte verkligheten.

Men nu går det inte längre att hänvisa till flummiga ideal för EU-fakta sparkar oss  mellan benen, stenhårt  och det gör ont. Lås oss åtminstone få folkomrösta.

Läs också: krönikan "Snurriga idéer logiska för högern" 28/2 2008

Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skriv till debattredaktören