Utdragen kraftmätning i Shelbyville

Earl Farris, organisatör för United Steelworkers, och Harold Johnson utanför Ohio Valley Aluminium. Harold Johnson förlorade sitt jobb vid fabriken efter att han och de andra arbetarna tog strid för facklig representation på jobbet. Men han ångrar sig inte. – Jag skulle göra det igen, utan att tveka. Facket hade förvarnat oss om att det skulle bli en kamp från första stund. Det blev det, säger han. Foto: David R. Lutman.

I ett och ett halvt år har fackklubben försökt få till ett första kollektivavtal vid aluminiumfabriken i Kentucky. Men arbetsgivaren anlitar advokater specialiserade på att knäcka facket.

I höstas fick Harold Johnson sparken från Ohio Valley Aluminium. Efter en två månader lång strejk för att få till ett fackligt avtal var han inte välkommen tillbaka.

Han har jobbat i över 30 år som lastbilschaufför vid aluminiumtillverkaren i Shelbyville, Kentucky. Som skäl för uppsägningen anförde arbetsgivaren att Harold skulle ha misskött sig när han stod strejkvakt. Han anklagades för att ha skrämt och hotat en strejkbrytare.

– Det var vi som är mest uttalat för facket som fick sparken, berättar han. Vi var en nagel i ögat för dem. Jag stod strejkvakt mellan 12 och 24 timmar varje dygn, och varenda gång de tittade ut genom fönstret såg de mig.

Indragen bonus
Harold Johnsons och de andra metallarnas fackliga strävanden började på vårkanten 2006. Missnöjet pyrde bland de 80-talet anställda efter att den årliga bonusen plötsligt uteblivit och de dessutom inte skulle få någon lönehöjning. Det fanns ingen facklig representation vid företaget och inget kollektivavtal.

Då föreslog någon att de skulle organisera sig fackligt.

– Det kör vi på, var min första reaktion. Det kommer en tid då man måste stå på sig och säga ifrån, säger Harold Johnson.

Sluten omröstning
Inom kort hade merparten av de anställda skrivit under en namninsamling till stöd för att United Steelworkers skulle bli deras fackliga företrädare. En sluten omröstning, övervakad av statliga Arbetsmarknadsstyrelsen, skulle hållas för att ge besked om majoriteten av arbetarna stod bakom facket.

Då satte arbetsgivaren in sin mot­offensiv, regisserad av advokater specialiserade på att hjälpa företag att undvika facklig representation.

Försökte argumentera
Fyra söndagseftermiddagar i rad samlade fabrikschefen ihop Harold Johnson och de andra lastbilschaufförerna. Chefen visade film och varnade för följderna av facklig organisering med en rad argument:

• ”Facket är bara ute efter era medlemsavgifter.”
• ”Facket kan inte garantera er någonting.”
• ”Facket kommer att tvinga er att gå ut i strejk.”
• ”Röstar ni för facket kommer vi tvingas stänga fabriken.”
• ”Ge oss en andra chans att lösa problemen, blanda inte in en tredje part.”

– Mötena varade i trekvart till en timme. Budskapet förändrades inte mycket från vecka till vecka, berättar Harold Johnson.
Kampanjen mot facket hårdnade veckorna före arbetarnas omröstning. Flygblad sattes upp där en av de fackliga organisatörerna kallades för Yasser Arafat, en illa dold terroristanspelning i Israelvänliga USA.

– Sista gången jag besökte arbetsplatsen före omröstningen skrev jag in mig som Yasser Elliott, säger organisatören Sam Elliott och skrattar.

Drar på underskriften
Trots den anti-fackliga kampanjen röstade en stor majoritet för facklig representation under sensommaren 2006. Men bolagets knäcka-facket-advokater visste att kampen ändå inte var över. Det går att förhala tecknandet av ett första kollektivavtal.

Och än i dag finns inget avtal vid arbetsplatsen. Facket hävdar att arbetsgivaren har kommit med det ena oacceptabla avtalsförslaget efter det andra, med villkor som är sämre än de som gällde före organiseringskampanjen.

– Företaget retirerar under förhandlingar. Det går med på ett av våra viktigaste krav, och sedan när vi träffas igen vid förhandlingsbordet har de ändrat sig, säger Sam Elliott.

Går runt strejkande
Strejken under förra sommaren blåstes av efter att den nationella Arbetsmarknadsstyrelsen gett facket rätt i sina anmälningar om brott mot arbetsrätten. Efter att arbetsgivaren fått beskedet att sluta bryta mot arbetsrätten skulle en fortsatt strejk nämligen ha kunnat ha klassas som ekonomisk. Och då har arbetsgivaren rätt att ersätta strejkande arbetare med strejkbrytare – för evigt.

Fem av de anställda avskedades efter strejken. Harold Johnson är en av två som ännu inte fått komma tillbaka, och ingen vet om han någonsin kommer att göra det. Facket lyckades processa sig till att tre fick tillbaka sina jobb. En av dem är Mike Jackson, som jobbar i underhållsavdelningen.

– Jag kände mig lite felplacerad när jag först kom tillbaka. De hade flyttat ut mitt kontor i fabriken, så nu måste jag bära hörselskydd hela tiden. En del talar inte till mig längre. Så det är kämpigt. Men jag har gjort det jag behövde göra, säger han.

Samtidigt som förhandlingarna pågår har arbetsgivaren ansökt om att ta ifrån facket representationsrätten. En ansökan som endast hålls tillbaka av alla anmälningar om otillåtna anställningsmetoder som har riktats mot företaget.

Läs också: artikeln "Antifackliga kampanjer på export", 14/3 2008