Den som är medlem i nåt av landets Författarcentrum kan få kvalificerad hjälp att själv ge ut sin bok (på egen bekostnad). Den framställs med print-on-demand-teknik så man kan börja med en liten upplaga och enkelt trycka upp ett gäng nya ex om försäljningen går bra.

Podium heter förlaget, som även ger ut svåråtkomliga klassiker och böcker på minoritetsspråk. Förläggaren Jenny Lindblad och den frilansande redaktören Helena Eitrem ger boken  en presentabel utformning, både vad beträffar form och innehåll.

Podium har ryckt upp egenutgivningen ur inkröktheten och skapat ett varumärke som vittnar om kurage och egenart: dialogen med förlaget renodlar och presenterar boken så att den gör intryck och når fram.

Inte minst är det noggrannheten med texterna som betalar sig, att killa darlings och på så vis skapa tydlighet. (Nåt som inte alla får hjälp med på stora förlag heller, gubevars.)

Fem böcker som inte liknar några andra:
Många av bokidéerna är så knäppa att inget etablerat förlag skulle ta dem på allvar, men här blir de av. Ur den allra senaste utgivningen kan man nämna unika verk som: Marianne Jeffmar om böcker hon fått med tillskrift från författaren, Jan-Ewert Strömbäcks dagbok från ett år i skrivarlyan på Skeppsholmen, Olle Johanssons minnesfragment från Hedemora, Susanne Halvardssons haikuer och Anders Bergdahls musikaliska, inåtvända prosastycken.

Roffes Livs av Olle Johansson
Korta, ytterst självbiografiska prosastycken, njutbara på ett sätt för den som var med i Hedemora när det begav sig på sjutti- och åttitalen, dyrbara på andra sätt för den som har liknande erfarenheter, till exempel följande glimt från ett sommarjobb på mejeri:

I arbetarnas matsal finns bara Bravo. En morgon när vi har körtt och packat femtusen liter God Morgon tar jag med mig en liter upp ttill matsalen. På eftermiddagen får jag veta av förmannen att det inte är tillåtet. När jag undrar varför mumlar han nåt om att ledningen anser att den är för dyr.

Ville du nåt av Anders Bergdahl
En samling självbespeglande prosastycken som skulle hedra vilken fransk poet som helst, till exempel obegriplighetens häxmästare Roger Laporte. De korta texterna är oerhört tydliga men obestämbara på ett sätt som kräver läsansträngning. Belöningen för ansträngningen är rik, till exempel i följande bit, som (bland annat) handlar om sig själv:

Man kan ordna de här sakerna så att de syns bättre, så att ens synförmåga blir skarpare. Du är en sån ordnande hand, en ordning av det slaget – jag ser dig klart, dina klara ögon.

Till Marianne från A till Ö. En resa genom liv och böcker av Marianne Jeffmar
Idén är mycket enkel. I korta prosastycken presenteras omständigheterna när Marianne Jeffmar, själv författare, översättare, fil dr och kulturjournalist, fått en bok med tillskrift från nån kollega. Fokus hamnar därför på det tillfälliga mötet (och dess fortsättning den långa vänskapen) som grundval för kulturlivet. Stora och små, fransmän och svenskar. Och många hållbara insikter, till exempel följande som Jeffmar och psykoterapeuten Maureen Murdoch kommer fram till gemensamt:

En memoarförfattare bör också tänka på att det är viktigt att vara ärlig, att strunta i vad andra kommer att tycka. Om man skriver emotionellt sant kommer läsaren att kunna ta till sig det skrivna. Det kommer att tolkas som autentiskt, något som är mycket viktigare än att bli tolkad som en god människa.

Huset bevakar sin skugga av Susanne Halvardsson
Japanskinspirerade kortdikter, men inte så minimalistiska utan fulla av ljud och rörelse:

Guldlöv doppade
i rött kastas upp av en
oväntad svallvåg

Man rycks med och tror starkt på att Halvardsson vid sidan av skrivandet jobbar som taiji-lärare. Alltsammans är väldigt kroppsligt:

Båge av värme spänner
där pilen osynligt riktas

Bortom brofästet. Tankebok från en ö av Jan-Ewert Strömbäck
Ön är Skeppsholmen mitt i Stockholm. Där fanns det tills helt nyss billiga skrivarlyor. Strömbäck (känd medarbetare på LO-tidningens kultursidor sen många år) blandar pressklipp och meditationer med angenäma och lärorika litteraturhistoriska utflykter, i synnerhet en uppgörelse med Folke Fridell där den fragmentariska formen säger lika mycket som en hel monografi.

Och året är mycket närvarande. Själva bokens tillblivelse är ett av temana. ”Jag ska ringa till min redaktör Helena och fråga vad hon tycker." Uppväxten i Småland gör sig hela tiden påmind. En lång redogörelse för arbetarskyddets historia uppvägs av sorgen och minnena när Kenth Pettersson plötsligt går bort. Summan av alla teman blir nästan ett slags essäroman.

(Ett utdrag ur Bortom brofästet kommer att publiceras på nätet under påskveckan.)

Läs också: krönikan "Tidlös ligger i tiden", 13/3 2008
Läs mer: på Podiums hemsida