Claes Krantz kritiserade i LO-Tidningen (se länk nedan) LO och vänsterpartiet för att vi inte stödjer miljöpartiets förslag om en statlig generell inkomstförsäkring. Vi har dock goda skäl att vara emot.

Arbetslöshet och sjukdom är inte jämförbara tillstånd. Är du arbetslös ska du kunna och vilja arbeta för att ha rätt till a-kassa. För att få sjukersättning krävs tvärtom att du inte kan arbeta. Det krävs därför också helt olika insatser och åtgärder för arbetssökande och sjukskrivna. Att mp dessutom vill baka in försörjningsstödet i samma system gör idén ännu mer befängd; försörjningsstödet är ett minimiskydd för den som i stort sett står på bar backe, och har ingenting gemensamt med de inkomstrelaterade försäkringarna som a-kassan och sjukförsäkringen är.

Att mp vill förstatliga de fackliga a-kassorna är ett annat avgörande skäl till att vänsterpartiet säger nej till förslaget. Dels riskerar det att minska den fackliga organisationsgraden med förödande konsekvenser för löntagarna och hela kollektivavtalsmodellen på sikt. Det skulle också vara att kasta bort viktiga kunskaper och erfarenheter som finns i de fackliga kassorna, och som vi anser borde beaktas i högre grad än i dag när insatser för arbetslösa utformas.

I stället för att laborera med verklighetsfrånvända skrivbordsprodukter bör arbetarrörelsen inför valet 2010 anstränga sig för att enas om en ny och bättre fungerande a-kassa med låg avgift och 80 procents ersättning, höjt tak i sjukpenningen, en förstärkt arbetsmarknadspolitik och en ordentlig satsning på rehabilitering och minskad ohälsa i arbetslivet. Det skulle verkligen göra skillnad i människors vardag – såväl för sjuka som för arbetssökande.

Läs också: insändaren "A-kassan måste hänga med i tiden", 5/3 2008

Josefin Brink
Riksdagsledamot, Vänsterpartiet