/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/colombia_1_1008.jpg
Davíd Amaya. Foto: Björn Dickson.
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/colombia_2_1008.jpg
Mannen försörjer sig på att spela grammofon. Med pekfingret får han rätt snurr på skivtallriken.
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/colombia_3_1008.jpg
I slakteributiken kan man hyra mobiltelefon för ett samtal. Felipe Hincapié Taborda väntar andäktigt på svar.

Davíd Amaya skrattar inte. Han ler inte heller. Han är mager och rastlös. Han önskar sig bort från det liv han lever. Han kan ha ganska god skäl. För fem år sedan, när han var 19 år, blev han skjuten på öppen gata. Han träffades av fem skott men överlevde. Trots det ofattbara våld som drabbade honom älskar ändå Davíd Amaya sitt Medellín.

Varje dag kör han sin taxi kors och tvärs genom miljonstaden. I hög fart och med minimala marginaler kryssar han fram i den täta trafiken, samtidigt som han ger sin egen bild av hur det gick till när kriget i hans stad upphörde:

– Tidigare var det gerillan som behärskade våra områden. Men för ungefär tio år sedan kom regeringens soldater och kastade ut gerillan. Sedan kom paramilitärerna och rensade ut de sista gerillasoldaterna.

Davíd Amaya visar stolt upp sina ärr. Men han vill inte berätta i detalj vad det var som ledde till attacken, som han överlevde med knapp nöd.

– En vän till mig hade problem. Vi gick tillsammans på gatan. Vi blev beskjutna och han dog. Själv blev jag liggande på gatan med blodet strömmande. Jag hade fem kulor i kroppen. En kula hade träffat i lungan och höll på att döda mig.

Turen att bli sedd
Han berättar att människor i vanliga fall inte vill bli inblandade genom att hjälpa den som ligger sårad och kanske döende på gatan.

– Men jag hade tur, min granne såg till att jag kom till sjukhus.

Enligt Davíd Amaya var hans vän främsta målet för attacken, och med i bilden ska det ha funnits en kvinna som hade varit otrogen.  Det handlade inte om droger eller annan kriminalitet, enligt Davíd Amaya. Ett av hans ärr, som sträcker sig flera decimeter diagonalt över ryggen, kommer från en attack med en krossad flaska. Han har också fått flera knivhugg.

Ärren kommer alltid att finnas kvar, på kroppen och i själen. Men i dag säger Davíd Amaya:

– Medellín är en bra stad, här kan man leva i lugn och ro. Men att köra taxi på nätterna är tungt. När jag kör rika ungdomar mellan barer och diskotek känner jag vreden stiga inom mig.

Kunskapsluckor att fylla
Davíd Amaya saknar utbildning.

– Jag vet inte hur man använder en dator. Men jag ska lära mig.

Nu finns i alla fall flera toppmoderna bibliotek i Medellín där stadens invånare tillgång till datorer. Davíd Amaya talar motsägelsefullt. Han älskar sin stad – men verkar vilja byta tillvaro.

– Colombia är ett svårt land att leva i, här saknas möjligheter. Det vore underbart att leva i ett annat land.

Vad är det bästa som har hänt i ditt liv?

– Det har aldrig hänt något bra i mitt liv.

Läs också: artikeln "En fredsfågel har landat i Medellín", 10/3 2008

Björn Dickson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen