/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/colombia_1008.jpg
Staden Medellín var tidigare ökänd för sin tunga kriminalitet styrd av narkkotikakungen Pablo Escobar, som undanröjdes 1993. Foto: Björn Dickson.

Tidernas störste knarkkung, Pablo Escobar, är snart huvudperson i flera Hollywoodfilmer. Kanske är det ytterligare en bekräftelse på att Medellíns svåra år är historia.

Det är inte länge sedan Colombias andra stad kallades världens farligaste plats. I dag är Medellín närmast en idyll. Våldet har minskat dramatiskt och det gynnar inte minst de fattiga som får lättare att arbeta och försörja sig. I Medellíns kåkstäder växer nya skolor och bibliotek upp och förbättrad kollektivtrafik utvidgar de fattigas arbetsmarknad.

Freden har kommit till Medellín. Och med freden kommer framtidstro och ett växande välstånd. Handeln kommer igång och nya jobb skapas. Skyskrapor, hotell och glittrande köpcentrum byggs i rasande takt. Överklassen i Medellín vältrar sig i lyx. Men även för de fattiga har livet förbättrats mycket påtagligt.

Oändliga kåkstäder
Staden Medellín har ungefär 2,2 miljoner invånare. Under 1991 begicks här 381 mord per 10. 000 invånare. Under 2007 var siffran 26 mord per 100.000 invånare, enligt stadens officiella mordstatistik.

För den som besöker Medellín i dag väntar en vänlig stad med gågator, konstmuseer och skyskrapor i centrum. Runt centrum ligger de oändliga kåkstäderna där gerilla, paramilitär, knarkligor och andra kriminella tidigare gjorde livet till ett helvete för invånarna.

Överst på listan
Den hjälteförklarade borgmästaren Sergio Fajardo, som vid årsskiftet efterträddes av Alonso Salazar, hade som uttalat mål att förvandla staden. Sergio Fajardo satte just våldsbekämpning överst på sin att-göra-lista. Men han sa också att minskat våld omedelbart måste följas upp med förbättrade sociala förhållanden och då främst utbildning.

Sergio Fajardo är USA-utbildad matematiker, han framstår som en avspänd typ med t-tröja och rufsigt hår och säger att han egentligen aldrig har varit någon stor vän av fler poliser. Men i Medellín har han verkat för fler poliser samtidigt som han har bekämpat korruptionen inom poliskåren.

Medellíns gator är fortfarande inte alltid riskfria. Men polisen har i princip skaffat sig monopol på våldsutövningen och börjar bli uppskattad bland befolkningen. Samtidigt hävdar många att den högerextrema paramilitären hjälpte polisen att ”rensa upp” i kåkstäderna. Och fortfarande kommer uppgifter om att högerextrema grupper begår fruktansvärda handlingar. I höstas mördades ett antal prostituerade, troligen av högerextrema grupper.

Utkanten kommer närmare
En av Medellíns stoltheter är el metrocable, den linbana som forslar människor till och från kåkstaden Santo Domingo Savio med omkring 170.000 invånare. El metrocable betraktas närmast som ett underverk i Medellín. Den har brutit kåkstadens isolering, gjort det lättare för de fattiga att skaffa arbete på annat håll i staden: som arbetare i textilfabrikerna, som städare i köpcentrum eller som tjänstefolk hos de rika. Och nu byggs fler metrocable-linjer till andra kåkstäder.

En söndag eftermiddag är det folkfest i Santo Domingo Savio. Polisen putsar på sin image genom att ordna spektakel med clowner och breakdansande ungdomar. Konferencier är en spexande polis i uniform. Tusentals barn och unga tittar på och skrattar. Här uppe på höjden ligger det supermoderna biblioteket Parque Biblioteca España. I byggnaderna finns inte bara bibliotek utan också föreläsningssal, utställningshall, internet och daghem.

Regelrätta bataljer
För bara några år sedan pågick något som närmast liknade krig i dessa stadsdelar. Samhällets lagar gällde inte, i stället var det olika gangstersyndikat och väpnade grupper med höger- eller vänsterstämpel som bekämpade varandra i regelrätta bataljer på gatorna.

En lyckad knarkleverans till USA firades med fyrverkeri. En nybliven pappa kunde lyckligt utbrista: ”Så bra, nu har jag fått en son som kan hämnas mig när jag har blivit mördad!” Medellín, som tidigare förknippades med Pablo Escobar och hans fruktade Medellínkartell, börjar i dag bli känt som rockartisten Juanes hemstad. Från Medellín kommer också konstnären Fernando Botero som är berömd för sina tavlor och skulpturer med voluminösa kvinno- och manskroppar.

Mitt i staden står en stor bronsfågel, kallad Fredsfågeln, av Fernando Botero. Skulpturen sprängdes sönder av gerillan på 1990-talet och många dödades av explosionen. Konstnären bestämde att den förstörda skulpturen skulle stå kvar, för att påminna om våldets meningslöshet. Och en ny fredsfågel har rests intill den söndersprängda.

FAKTA: Pengar eller bly?
Pablo Escobar ledde den fruktade Medellínkartellen och har blivit symbol för de sydamerikanska knarkkungarna. Hans förmögenhet var enorm. Han hade bland annat en privat djurpark med vilda djur importerade från Afrika. Med sin förmögenhet och med sin armé av yrkesmördare kunde han ofta styra och ställa som han ville i Medellín och Colombia. Pablo Escobars motto var ”plata o plomo” – ”pengar eller bly”. Den som inte ville göra affärer med honom fick en kula i sig. Colombianska och amerikanska styrkor dödade tillsammans Pablo Escobar på ett hustak i Medellín 1993.

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/colombiakarta_1_1008.gif

FAKTA: Tre miljoner lever som flyktingar i eget land
Colombia har knappt har upplevt verklig fred under sin snart 200-åriga historia. I över 40 år har vänstergerillan kämpat mot regeringen. Och mot gerillan har paramilitärerna slagits. Olika kopplingar mellan regeringen och paramilitär utreds i en härva som kallas Parapolitica.

I landet finns
stora områden som inte kontrolleras av regeringen. Det har givit olika väpnade grupper och kriminella element fritt spelrum. Fattigdom, hopplöshet och skriande sociala orättvisor skapar grogrund för våldet som eldas på av kokainhanteringen.

En annan ”industri” är kidnappningar. Men våldet och kidnappningarna har minskat markant på senare år, främst därför att regeringen, med stöd från USA, har slagit till hårt mot gerillan.

Mer än tre miljoner colombianer är flyktingar i sitt eget land, med våld har de tvingats ifrån sina hem och jordlappar på landsbygden. De flesta hamnar i storstädernas slumområden. Få tänker på om det är gerillan eller högermilisen som har tvingat bort dem.

  • Colombia har knappt 45 miljoner invånare. Ytan är nästan som Frankrike, Spanien och Portugal tillsammans.
  • Presidenten Álvaro Uribe har en klar högerprofil, och brett stöd hos den krigströtta befolkningen.
  • Den officiella arbetslösheten är 12 procent.
  • Viktiga exportprodukter är olja, kol, kaffe, snittblommor och narkotika.
  • Varje kvinna föder i genomsnitt 2,51 barn. Drygt 92 procent av befolkningen över 15 år kan läsa och skriva, åtminstone hjälpligt.

Källor: Sveriges utrikesdepartement och CIA.

Läs också: artikeln "Överlevare drömmer sig bort", 10/3 2008


Björn Dickson

Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen