Okända hjältar

När Abay var åtta år berättade hennes mamma att nu var det hennes tur. Man brukade samla tjugo flickor åt gången i den lilla etiopiska byn, alla under tolv år, när det var dags att låta en av de äldre kvinnorna skära bort delar av flickornas könsorgan. Initiationsriten hade pågått i hundratals år, aldrig någonsin med männen närvarande. Det var också kvinnorna som, i en lång rad, bar de blödande barnen tillbaka till sina hus. Abay förvånade hela byn: hon sa nej.

Och när hennes mamma insisterade rymde Abay till en släkting i huvudstaden. Där utbildade hon sig, och då hon som artonåring fick arbete hos frivilligorganisationen Care bad hon att få bli placerad i hembyn. Abay var med om att skapa både hälsostationer och en skola, och byggde på så vis upp ett tillräckligt stort förtroende för att en dag våga sig på att prata med några av kvinnorna om omskärelsetraditionen. Uppståndelsen blev stor när detta spred sig i byn, och det slutade med att Abay hotades med pistol.

Hon bytte strategi. Med övriga kvinnors tillåtelse filmade hon en av omskärelseceremonierna. Sedan visade hon filmen för de äldre männen i byn och drog på så vis skynket från deras ögon. De chockade männen kallade till ett särskilt möte, debatterade frågan i fyra dagar och gick sedan till omröstning. Med 15 röster mot 2 beslutade de att all omskärelse skulle stoppas!

Sakta vrids jorden framåt
Abay, 28, är en av de kvinnor som porträtteras i fotografen Phil Borges bok, "Women empowered: inspiring change in the emerging world" (Rizzoli, 2007).

Det är en bok om okända hjältar. Vi möter kvinnor som med mod och kraft och tålamod utmanar manliga strukturer och maktfästen. Sakta vrider de jorden framåt, i riktning mot ett mer jämställt samhälle.

Adjoa, 28, i Bowku i Ghana, har bildat en grupp som driver bankverksamhet riktad särskilt till kvinnor. Gruppen har också gjort kvinnors röster starkare på byns möten. Bkat Nazera, 29, i Kabul, har startat en syverksamhet där hon anställer några av landets femtio tusen krigsänkor. Amena, 35, i Gazipur i Bangladesh har börjat bygga ett växande företag, utan att själv kunna varken läsa eller skriva. Teke Foliwa, 42, i Have i Ghana, har startat sexton kvinnogrupper för att organisera mikrolån, jordbruksverksamhet och utbildningsreformer. Männen blev så imponerade att de bad om egna grupper. Nu rör sig samhället framåt tillsammans, med både män och kvinnor.

Självförtroende och utmaning
Bilderna i boken är vackra och kvinnorna vi möter ser på oss med självförtroende och utmaning i blicken. Det gäller också den yngre generationen. Ta bara åttaåriga Howa, där hon står med handen på höften. Hon bor i Abays by och är den första dottern i sin familjs historia som inte ska omskäras. Ta systrarna Loco, 9, och Rufo, 7, i etiopiska Yabelo, som följs åt på skolvägen, även om familjen bara har råd att låta den ena vara med på lektionerna. Eller Wendy, 9, i Guadalupe, Ecuador. Tidigare skulle hon bara ha haft några år på sig innan hon blivit bortgift. Nu tänker hon bli lärare istället. Och hennes mamma är samhällets första kvinnliga ledare.

Men även hopplöshet
Men det finns också undantag, bilder där blicken är en annan. Jasmine, 9, föddes på en bordell i Tangail i Bangladesh. Som dotter till en sexarbetare kommer hon att ha svårt att undvika att själv börja arbeta där, förmodligen redan innan hon når tonåren. Den hoppfullhet som syns hos hennes jämnåriga i boken, den saknas i Jasmines blick.

En annan blick som tycks rymma stor sorg, är den hos Asgeli, 52. I Abays by var hon den som höll i omskärelsekniven. I hennes ögon blänker det förflutna. "Vi gjorde det för det hade alltid gjorts."

Sven Cahling
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen