/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/b_widerstedt_1008.jpg
Turordningsreglerna på den svenska arbetsmarknaden förstärker riskerna för dem som tidigare varit arbetslösa, eftersom de oftast har kortare anställningstid, anser Barbro Widerstedt. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

Även om en del industrier flyttar utomlands är det inte i dessa branscher som risken är störst att bli av med jobbet. Det är i stället i tjänstesektorn, utan internationell konkurrens.

Tjänstesektorn brukar utmålas som framtidens sektor, eftersom det tillkommer flest jobb i tjänsteföretagen. Men samtidig sker också flest nedskärningar där, och den i särklass största omsättningen av jobb sker inom restaurangbranscher som bara har lokal konkurrens.

Märks olika mycket
Företag som verkar på en internationell arena drabbas mer sällan av neddragningar, enligt en studie från myndigheten ITPS.

– Men när väl arbeten försvinner inom en stor industri så drabbar det oftare fler personer på samma gång. Därför märks det så mycket och får sådana konsekvenser, säger projektledare Barbro Widerstedt på ITPS.

Totalt försvinner omkring 300.000 jobb per år i Sverige. Dessbättre tillkommer ungefär lika många jobb varje år.

– Lägger man ihop de arbetstillfällen som försvinner och de som kommer till motsvarar det ungefär 25 procent av de sysselsatta, och räknar man till dem som i övrigt byter arbete blir det över 30 procent som omsätts varje år, säger Barbro Widerstedt.

Dämpande effekt
Andelen har varit ganska konstant sedan 1995. Enligt Barbro Widerstedt verkar internationell konkurrens i stället ha en dämpande effekt på neddragningarna.

– Ganska många neddragningar inom tjänstesektorer sker när nystartade företag inte klarar sig. För företag på en global marknad handlar det oftast om större investeringar och då kanske de tänker igenom och planerar sin verksamhet mer innan de sätter igång.

I myndighetens kartläggning av vilka personer som tvingas byta jobb tycks mönstret i förstone lite oklart: Kvinnor och invandrare löper större risk att jobba på företag som drar ned på personal. Men när det väl kommer till uppsägningar löper kvinnor och invandrare, något motsägelsefullt, lägre risk än genomsnittet att de facto friställas.

Allra sämst förutsättningar har, enligt ITPS-studien, i stället de med låg utbildning, främst de som inte gått igenom gymnasium, och de som tidigare har varit arbetslösa.

Extra utsatta
Dessa två grupper jobbar oftare på företag som drar ned, de löper större risk än övriga att verkligen bli av sina jobb och de har svårare att få något nytt jobb när de väl blivit friställda.

Turordningsreglerna på den svenska arbetsmarknaden förstärker riskerna för dem som tidigare varit arbetslösa, anser Barbro Widerstedt, de har ju oftare kortare anställningstid. Men hon ifrågasätter samtidigt om turordningsreglerna verkligen gör så stor skillnad.

– Vanligtvis är det den mest erfarna och kompetenta arbetskraften som arbetsgivaren vill ha kvar, och de är i de flesta fall de som varit länge på företaget.

Gillar LO-modellen
När en neddragning väl har skett är det viktigt att så snabbt som möjligt, och i nationalekonomiska termer till så låg kostnad som möjligt, få över de friställda i nya arbeten.

Barbro Widerstedt anser att omställningsavtal av den typ LO slutit med arbetsgivarna är bra.

– Det är alltid svårt att få balans mellan vad samhället ska ta för kostnader och vad den enskilde och företagen ska ta för kostnader vid neddragningar. Med omställningsavtalen är det de anställda och företagen som tar hela kostnaden, men å andra sidan är det en bra verksamhet eftersom den så uttalat riktas mot att komma vidare till nya jobb, säger hon.

FAKTA: 150.000 på riskjobb
ITPS har kartlagt 1,7 miljoner arbetstagare i näringslivet under 2003 och 2004. Av dessa jobbade 150.000 i företag som drog ned på arbetsstyrkan. 80.000 av dessa friställdes, men 70.000 fick senare jobb i samma företag. 10.000 fick söka sig till andra arbetsplatser.

Ladda ner: hela rapporten "Permanent förändring" (pdf-fil)