Drömmen om det rationella samhället

Standardhus utformades av ett forskningsinstitut i Moskva för att monteras runt om i Sovjet. Foto: M. Berson.

Det kalla kriget delade världen. Men på båda sidor om järnridån blev den rationella fabriken ett modernt ideal, som färgade hela samhällsbygget.

Därför är skillnaderna inte så stora mellan det svenska miljonprogrammets hus och de sovjetiska betongförorterna. Eller mellan LM Ericssons fabrik i Katrineholm och ett kraftverk i en baltisk sovjetrepublik. Tvärtom, likheterna är ofta slående i den utställning om industri och modernism i Norden och Baltikum 1945 till 1990 som gästar Arbetets museum i Norrköping. Forskare och museipersonal i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen har studerat hur produktionen byggdes upp efter kriget, och funnit mycket gemensamt.

Den moderna fabriken, med bilindustrin som främsta exempel, hade stordriftsfördelar som inget politiskt system kunde bortse från. Fabriksidealet fick genomslag på samhällets alla områden. I Danmark hade Rigshospitalet bilindustrins löpande band som förebild. I Estland, som på utställningen representeras av kolchosen Stalin, ersätts småskaliga gårdar med kollektivjordbruk där kött och mjölk produceras i väldiga fabriker.

Tempot styr
Från Lettland får vi en bild av den sovjetiska massproduktionen av bostäder. Standardhus utformades av ett forskningsinstitut i Moskva för att monteras runt om i Sovjet. Det blev hus av prefabricerade betongbitar med enkla arkitektoniska lösningar. Sovjetunionens arkitektkongress 1954 beslutar att avstå från dekorativa inslag på fasaderna, eftersom de håller nere produktionstakten.

Norge företräds av Årdalsverket, ett aluminiumsmältverk som anlades av de tyska ockupanterna 1941 och slutfördes 1948. Produktionen av elkraft, smältverket, arbetarnas bostäder – allt planeras samordnat, storskaligt och rationellt. I många år fungerade Årdal sedan som de norska socialdemokraternas skyltfönster. Här finns paralleller till den litauiska staden Elektranai, uppbyggd på sovjettiden kring ett värmekraftverk.

Gav nytt liv
LM Ericssons fabrik i Katrineholm, byggd 1947, är Sveriges bidrag till utställningen. En modern, ljus mönsteranläggning, där kvinnor fick monteringsjobb. Företaget tog ansvar för de anställdas bostäder och fritid.

– Alternativet för kvinnorna hade varit att plocka betor på de sörmländska åkrarna, påminner utställningschefen Niklas Cserhalmi. Industrialiseringen gav dem en frihet de inte hade haft tidigare. Den förde med sig daghem, utbildning och ålderdomshem.

Den rationella, ingenjörsmässiga synen på hur samhället skulle formas fick alltså starkt genomslag i de demokratiska välfärdsstaterna, lika väl som i det totalitära Sovjetunionen. Utställningens idé är att också drömmarna var ganska lika på bägge sidor om järnridån. Ett bättre samhälle skulle byggas, och industrialiseringen var ett medel. På fotografier från de sju länderna ser vi kraftverk och fabriker, ännu nybyggda, breda ut sig i gröna landskap.

Lön i pengar
I själva verket var naturligtvis skillnaderna enorma. Förutsättningen för kolchosen Stalin var att tusentals bönder som tidigare hade brukat jorden deporterades. Först 1958 började kollektivjordbrukens arbetare få betalt i pengar. På varje sovjetisk arbetsplats hade kommunistpartiet en företrädare, som satt på den yttersta makten. Av detta syns inte mycket på utställningen.

Men det är en poäng att ta fasta på det som förenar. För människor som hade det materiellt torftigt efter kriget var drömmen ganska given. En modern tvårummare, en tvättmaskin, en kantig liten bil.

Ansiktena i den sovjetiska propagandan och på de norska socialdemokraternas valaffischer lyser därför av samma förhoppningar. I våra ögon är det något naivt över dem. Drömmen är i stort sett förverkligad. Därmed har den förlorat sin betydelse. Vi lämnar utställningen med en fråga: Vilken gemensam dröm har människor runt Östersjön i dag?

Fotnot: Utställningen Dream Factories visas på Arbetets museum i Norrköping till den 4 maj 2008.

Läs också: mer om utställningen på Arbetets museum
Läs också: mer på Dream Factories egen hemsida