Den borgerliga regeringen har backat från förslaget att förbjuda avtalade tilläggsförsäkringar för långtidssjuka. Något annat var knappast möjligt efter remissinstansernas förintande kritik.

Men regeringen ger sig inte. Den vill på alla upptänkliga sätt inskränka rätten till sjukpenning. Och fort ska det gå.

Till sommaren vill regeringen införa en ny lag om att den som varit sjuk i tre månader ska tvingas byta jobb, om personen inte längre klarar av det gamla jobbet men förmodas kunna ta ett annat som den egna arbetsgivaren eller annan arbetsgivare erbjuder.

Efter sex månader ska den försäkrades arbetsförmåga mätas mot hela arbetsmarknaden. Någon möjlighet att vägra finns inte, då kan den enskilde gå miste om både anställning och sjukpenning.

Brutal strategi
Avsikten med förslaget är brutal. Regeringen vill sätta press på de sjukskrivna att byta jobb och yrke. Regeringen tycks tro att om en person varit sjuk i sex månader är detta ett tecken på att denne aldrig klarar av att återgå till det ordinarie jobbet. Lika bra är då, resonerar regeringen, att tvinga den sjukskrivne att söka arbete inom andra yrken och hos andra arbetsgivare.

Inställningen är orimlig. Hur lång tid som behövs för att återfå arbetsförmågan varierar från person till person.

Både LO och TCO anser att regeringens planer innebär att anställningsskyddet försvinner för långtidssjuka. Efter sex månader kan ju Försäkringskassan besluta att tvångsförflytta en person från sjukkassan till a-kassan. För den enskilde leder det till en kännbar inkomstförlust. För de allra flesta är ersättningen från a-kassan lägre än från sjukpenningen.

Men de sjukskrivnas ekonomi bryr sig regeringen inte om. Istället räknar den kallt med att staten kan spara en slant när folk tvingas övergå från dyrbar sjukpeng till billigare a-kassa.

Arbetsgivaren behöver inte ta ansvar för rehabilitering
En annan nackdel är att förslaget försvagar arbetsgivarnas intresse för meningsfulla rehabinsatser. När den anställde redan efter tre månader kan tvingas söka ett nytt jobb minskar skälen för arbetsgivaren att ta ett aktivt rehabansvar.

Regeringen har överhuvudtaget inte funderat över hur Försäkringskassan ska mäkta med alla nya arbetsuppgifter som lassas på den. Föga förvånande avstyrker kassan rege-ringens förslag därför att risken är stor att ”den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”

Försäkringskassan är inte den enda myndighet som gör tummen ned för regeringens förslag till ny sjukförsäkring. Så gott som alla myndigheter betraktar förslaget som en skrivbordsprodukt.

Regeringens inkompetens överträffas bara av dess hänsynslöshet
Om regeringen har minsta självbevarelsedrift i behåll borde den omedelbart dra tillbaka sitt förslag. Det vore förvisso en stor prestigeförlust.

Men regeringen borde inse att alternativet är värre. Om den driver igenom sina idéer med hugg och slag bevisar regeringen inför väljarna  att dess inkompetens bara överträffas av dess hänsynslöshet.