LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen borde kräva ett undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen i förhandlingarna om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag. Att inte ställa detta krav är ett svek mot svenska löntagare. Alternativt måste en folkomröstning komma till stånd. Då får frågan ställas om vi anser det är rimligt att en oenig EG-domstol och några livstidstillsatta domare ska avgöra svensk arbetsmarknad.
EG-domstolens besked i det så kallade Lavalmålet är ett av de allvarligaste hoten mot den svenska fackföreningsrörelsen sedan början av 1900-talet. Fackföreningar får enligt domstolen inte använda stridsåtgärder för att få till stånd hela innehållet i ett kollektivavtal, utan endast miniminivåerna. Strejkrätten underordnas den fria rörligheten av tjänster, och vi får med Wanja Lundby-Wedins ord en ”apartheidlagstiftning” på arbetsmarknaden.
Stort löneglapp
Historien har sin upprinnelse i att Vaxholms kommun för fyra år sedan lade ut uppdraget att bygga om en skola på det lettiska företaget Laval un Partneri. När Byggnads inledde förhandlingar om kollektivavtal, visade det sig att de lettiska arbetarna hade 30–35 kronor i timmen. Vid denna tid var den genomsnittliga timlönen för byggarbetare i Stockholmsregionen 145 kronor. Det visade sig senare att de lettiska byggnadsarbetarna aldrig fick mer än 30–35 kronor i timmen.
Företaget hade vid tidigare projekt i Sverige haft avtal med Byggnads och förhandlingarna var därför inledningsvis rutinartade. Men när två advokater trädde in bröt förhandlingarna samman. De visade upp ett nyligen tecknat lettiskt avtal och hävdade att detta gällde i Sverige. Konflikten som skulle leda till att företaget gick i konkurs och att hela den svenska modellen hamnade under EU-juristernas lupp, var därmed ett faktum.
Måste fråga EG-domstolen
Frågan drogs till Arbetsdomstolen som är skyldig att i principiella fall begära ett utlåtande från EG-domstolen om hur EG-rätten ska tolkas. De flesta svenska bedömare trodde att Byggnads skulle frias. Om inte, varnade LO-ledningen, kunde det svenska EU-medlemskapet komma att omprövas.
Beskedet i slutet av förra året slog därför ned som en bomb. EG-domstolen gick längre än vad som tidigare betraktats som det värsta scenariot. Den förklarar att den svenska utstationeringslagen inte är förenlig med EG-rätten och ifrågasätter det svenska kollektivavtalssystemet. Dessutom skriver domarna att den svenska Lex Britannia, som ger fackföreningarna rätt att kräva svenska kollektivavtal, är i strid med EG-rätten även om det redan finns utländska avtal.
Reglerna gynnar arbetsgivarparten
Utan Lex Britannia finns inget skydd mot lönedumpning. När Byggnads krävde att lettiska arbetare inte fick diskrimineras, utan ska ha samma villkor som svenska arbetare om de jobbar i Sverige, då diskrimineras de utländska företagen. EG-domstolen betraktar likabehandling av svenska och utländska arbetare som diskriminering av utländska företag! Det visar återigen att EU:s lagstiftning gynnar arbetsgivarparten, fri rörlighet är viktigare än strejkrätten. På denna punkt är domen mycket långtgående.
Arbetsrätten, sociala rättigheter, ja till och med yttrande- och mötesfrihet, är inte enligt domstolen några absoluta rättigheter eller friheter. Som är oberoende av gemenskapsrätten och de skriver ”de grundläggande rättigheterna, det vill säga yttrande- och mötesfriheten respektive skyddet för mänsklig värdighet, undgår inte tillämpningsområdet för bestämmelserna i fördraget”. Så underordnas det som fram tills nu varit självklara sociala rättigheter i Sverige, marknadens norm.
Snart finns ingen återvändo
I skrivande stund pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och regeringen, något som kommer att tvinga regeringen att bekänna färg.
Men oavsett var detta landar kan vi vara säkra på att Svenskt Näringsliv förbereder nya fall att driva till EU:s domstol. Det är därför
viktigt att arbetarrörelsen är medveten om att så länge EU:s lagstiftning inte ändras, är den svenska arbetsmarknadsmodellen hotad.
Den enda realistiska metod som flera tunga socialdemokrater förespråkar är att motsätta sig ratificeringen av Lissabonfördraget, att villkora den med att fördraget måste justeras med svenska undantag på strejkrättens område eller, ännu bättre genom generella skrivningar om att strejkrätten är överordnad fri rörlighet av tjänster.
Öppnas för dumpning
Mot detta har det invänts att Lissabonfördraget för in den sociala stadgan i fördraget och därför skulle vara bättre än det nuvarande fördraget. Många bedömare avfärdar dock detta resonemang, som menar att domstolen skulle ha dömt på samma sätt om det nya fördraget varit i funktion.
Därmed öppnar man för social dumpning. När nästa skola eller sjukhus ska byggas är det fritt fram för företag från andra länder att konkurrera med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Vi har varit naiva när det gäller EG-domstolens roll. Folket har inte valt ledamöter i EG-domstolen. De är oavsättliga. De deltar inte i något offentligt samtal, de fattar beslut och sedan är det locket på.
Johan Lindholm
Ordförande Byggettan
Roland Ljungdell
Ordförande Byggnads Södra Skåne
Tomas Emanuelsson
Ordförande Byggtolvan Göteborg