Skolans inre kamp mot utförsäljningen

Det är lätt att avfärda Jan Björklund som populist. Han vet ingenting men sprider skräckbilder som lockar till sig diverse slags missnöje.

Men hans skolreformer ingår i ett större sammanhang som handlar om att utbildning blivit business. Målet med att göra kunskap mätbart är att göra skolorna säljbara. (De jämförande undersökningar som åberopas är inte opartiska, utan en del av problemet.)

Eller skadan är redan skedd. Också de kommunägda skolorna förvandlas till privatskolor i den stund de blir självständiga, marknadsstyrda resultatenheter.

Och det är just därför det brådskar att återerövra ordet ”flum”. Ge tillbaka dess positiva klang genom att stå upp för vad det inbegriper.

• Till exempel: flum=trygghet. Den som är stressad är oförmögen att lära sig nånting, särskilt när uppstyckning gjort att varje kunskapsbit dyker upp bara en gång, sammanhangslöst. Och stressen drabbar både de socialt utsatta och de duktiga, vilka bokstavligen förgiftas av betygshetsen.
• Till exempel: flum=didaktik. Det har helt kommit bort i debatten att lärarutbildningen är sprängfylld av nya rön om vad det är att lära ut nånting, att problemen och möjligheterna är specifika för varje ämne. Fakta är, kan man säga, bara material för att lära sig nånting djupare: en uppsättning unika förhållningssätt till världen.
• Till exempel: flum=kritik. Hur ska man kunna lära sig att tänka själv om allt reducerats till utantilläxor?

En annan skola är möjlig
Flum eller barbari. Så skulle jag vilja sammanfatta läget. Och rekommenderar Hans Lagerbergs bok Lärarna (Ordfront). Han blandar flera släktled av läraryrkeserfarenhet med ett slags tro på att de goda krafterna inte är down and out, utan åter kan få politisk uppbackning. Noga tecknas de tillfälligheter som gav grundskolan dess form.