Underutveckling snarare än saga

Finlands utveckling under det senaste årtiondet framställs ofta som en framgångssaga utan motstycke. Men det är bara en illusion.

Trots att ekonomin har vuxit snabbt ser resultatet av det senaste decenniets politik i många avseenden ut mer som underutveckling än positiv samhällsutveckling, hävdar Heikki Patomäki, professor i internationell politik vid Helsingfors universitet i sin bok Nyliberalismen i Finland.

Han anser att Finland sedan slutet av 1980-talet har utvecklats på grundval av den nyliberala ideologins patentlösningar. Inget organiserat motstånd har förekommit. Diskussionen om politiska alternativ har lyst med sin frånvaro.

– Alla politiska partier har deltagit i dessa reformer som enligt den ortodoxa ekonomiska teorin anses vara nödvändiga – avregleringar av marknader, privatiseringar, bolagiseringar, nedskärningar i den sociala tryggheten och skattesänkningar till kapitalets och höginkomsttagarnas fördel.

”För nyliberaler betyder framstegen inte sociala reformer och fördjupning av demokrati utan avreglering av marknader”, skriver han i sin bok.

Oavsett politiksmak
Men i Finland är det svårt att öppet angripa välfärdsstatens institutioner, eftersom den nordiska modellen stöds av en överväldigande majoritet av medborgarna, oavsett deras politiska sympatier.

– Därför har politikerna varit tvungna att upprepa socialdemokratisk välfärdsretorik, fast de i praktiken har accepterat nyliberalismens principer, säger han.

Enligt Heikki Patomäki upprättades den nyliberala reformagendan i Finland redan på 1980-talet. Nedmonteringen av välfärdsstaten kunde emellertid påbörjas först under den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet.

– Krisen öppnade nya möjligheter att försämra sociala förmåner och skära ner personalstyrkan i den offentliga sektorn på ett sätt, som skulle ha varit helt otänkbart under normala omständigheter.

Enades kring politiken
Förändringen inleddes under socialdemokraten Paavo Lipponens första regering, som samlade nästan hela det politiska fältet bakom den nyliberala politiken.

Därefter har alla samhällets centrala aktörer varit i stort sett överens om att skattekvoten måste sänkas i syfte att trygga företagens konkurrenskraft och landets framtida välstånd i en global ekonomi. Avregleringen av kapitalmarknaderna har överallt i världen förstärkt finansdepartementens makt, men i Finland har finansdepartementets höga tjänstemän lyckats ta utformningen av politiken i sina egna händer.

Patomäki anser att majoriteten av riksdagsledamöterna inte riktigt har förstått innebörden i finansministeriets reformförslag, utan sett dem bara som en serie tekniska beslut som måste genomföras för att trygga företagens internationella konkurrenskraft.

– Ytterst få politiker har förstått, att det bakom dessa till synes enstaka beslut ligger ett relativt enhetligt system av idéer. Finlands politiker har saknat förmågan att överblicka helheten, säger han.

Inte villig att stämma in
Enligt honom följer Finland osjälvständigt OECD:s och andra internationella organisationers rekommendationer. Sverige däremot har i betydligt större utsträckning försvarat den nordiska modellen. Finlands politiska elit hävdar att en visionär politik efter 1990-talets kris har lyft tillbaka landets ekonomi på ett tillväxtspår och att välfärdsstaten har reformerats i syfte att göra dess finansiering hållbar på lång sikt. Patomäki ifrågasätter denna ”officiella” sanning om Finlands utveckling som en framgångssaga utan motstycke.

– Tillväxten berättar inte hela sanningen. Om BNP-mätare korrigeras med sociala och ekologiska indikatorer, som tar hänsyn till hur ojämnt tillväxtens frukter har fördelats och beaktar att tillväxten inte skett på långsiktigt hållbar grund skulle man komma fram till slutsatsen att det som hänt i Finland efter 1980-talet snarare varit underutveckling än framsteg.

Missat flera fördelar
Heikki Patomäki uttalar att välfärdsstatens förmåga att utjämna inkomstskillnader och förebygga fattigdom har försämrats. Enligt honom skulle Finland med annorlunda politik ha blivit minst lika rikt, men jämlikare, miljövänligare och mer demokratiskt. Han anser att det fortvarande är möjligt att rädda den nordiska modellen i Finland.

– Det vore både önskvärt och möjligt att avbryta denna nyliberala process och försöka skapa förutsättningar för jämlikhetsreformer och en förstärkning av demokratin, säger Patomäki.

Men i Finland finns inga politiska krafter som kan presentera ett alternativ.

– Finland blir förmodligen gradvis ett mindre jämlikt, mindre demokratiskt och i många andra avseenden mindre intressant land.

Läs också: artikeln ”Finland ska bli mer som USA”, 15/2 2008

Markku Vuorio
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen