Volontärerna – eldsjälar i ny tappning

Volontären Katarina Sandelin kämpar med den snåriga svenskan tillsammans med Borna Akhter som kom till Sverige från Bangladesh för fyra år sedan. – Jag har ledig tid och tycker det är kul att göra det här, säger Katarina. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

Det är torsdag eftermiddag och skymningen sänker sig över Stockholm. På Liljeholmstorget halvspringer människor från tunnelbanan till anslutande bussar och spårvagn – och tvärt om. Kapplöpningen från jobbet till hemmet har börjat.

Stockholmarna skyndar med lila system-påsar och gröna Konsumkassar för middag och kanske med kaffe och semla fram-
för tv:n. Men inte alla.

På Ivik-gymnasiet samlas ett gäng frivilligarbetare på sjätte våningen. Skolan är avsedd för elever som inte fått godkända betyg, flyktingar som behöver lite extra hjälp med att lära sig svenska.

– Jag såg ett program i tv om volontärer som hjälpte till med läxläsning. Via Volontärbyrån gick jag så ut och sökte människor som kunde tänka sig att jobba frivilligt med att hjälpa mina elever med läxorna i svenska, berättar Lollo Andersson, lärare på Ivik-gymnasiet.

Lollo Andersson

Brita Blomquist

Julia Liljegren

Vägrade vara sysslolös
I det lilla pentryt träffas eleverna som är ett tiotal denna torsdag – och volontärerna som är lika många.

– Jag var över 60, sökte jobb och fick inga. Eftersom jag kände mig ung och frisk och inte kunde tänka mig rollen som arbetslös började jag med det här där jag kan utnyttja de erfarenheter och kunskaper jag har. Det är jätteroligt, berättar Brita Blomquist, en av volontärerna med en bakgrund som lärare.

I par slår sig volontärer och elever ner, öppnar läroboken och försjunker i avsnittet som heter Sonjas paradis. Borna Akhter, som kom från Bangladesh för fyra år sedan, får hjälp av Katarina Sandelin.

– Jag var egen företagare i restaurangbranschen men har ett vikariat nu. Jag har ledig tid och tycker det är kul att göra det här.

Fullt upp
Borna går i närkamp med de svenska sche-ljuden, läser att ägg ruvas till skillnad från grönsaker som odlas. I ett rum sitter Mikael Akhras tillsammans med Al-Mohtasen från Libyen. Efter ett inledande parti schack försjunker även de i den odlande Sonjas vedermödor i trädgården. Om två månader ska Mikael Akhras, som läser på KTH, försvara sin doktorsavhandling i biokemi. Med andra ord har han inga sysselsättningsproblem, men går ändå hit till skolan en gång i veckan för att jobba som volontär.

– Jag bodde tre år i USA och blev intres-serad av frivilligt arbete som är ett krav på många gymnasier där. Det är roligt och stimulerande att komma hit och lämna den biokemiska världen ett tag.

Läraren Lollo Andersson tycker sig se i vart fall en gemensam nämnare för de volontärer som kommit till hennes skola alltsedan det extra läxläsandet startade för fyra år sedan:

– Det är en viss typ av människor. Samhället präglas så mycket av att man ska tjäna pengar och att man ska få betalt för allt man gör. Men så finns det en stor kategori som inte tänker så.

Till nytta ibland
Hon har träffat flera unga volontärer som varit måna om att lägga in frivilligarbetet i sina cv:n. Ty i vissa sammanhang kan det vara meriterande.

– Det beror väl förstås på vad det är för typ av jobb man söker. Men om jag vore rektor och hade två likvärdiga sökande framför mig skulle jag nog välja den som jobbat som volontär. För lärarjobbet är det en merit.

Det frivilliga arbetet ökar i Sverige – samtidigt som engagemanget i föreningslivet minskar. Forskare talar till och med om att folkrörelsetraditionen håller på att vittra sönder. 1992 var 85 procent av dem som utförde frivilligt arbete medlemmar i en förening. Drygt tio år senare hade den andelen sjunkit till 70 procent.

Inga livslånga band
I dag beräknas över hälften av svenskarna arbeta ideellt på det ena eller andra sättet, i föreningar eller som volontär på egen hand.

–  Förr var man med i en förening och var ofta kvar där i hela livet. Man fick uppdrag som föreningen bestämde att man skulle utföra. I dag handlar det mer om Här och Nu och att man utför avgränsade punkinsatser som man tror på, säger Ulrika Erksell på Volontärbyrån.

Volontärbyrån bedriver sin verksamhet ideellt och är en av de största förmedlarna mellan volontärer och frivilligorganisationer. Sedan starten 2002 har byrån – som har sin kärnverksamhet på nätet – förmedlat 13 000 volontärkontakter till 700 frivilligorganisationer.

Uppsjö av alternativ
Utbudet av vad det finns att välja på är enormt: barnvakt, flyktingguide, ekonomisk- och juridisk rådgivning, besöka gamla och hemlösa, mentorskap, kamratstödjare, datautbildare, radiopratare på en invandrarstation…

– Frivilliginsatsen ska vara ett komplement och inte gratis jobb, understryker Ulrika Erksell på Volontärbyrån.

Facket har varit tveksamt till frivilligarbete när arbetsgivare, inte minst offentliga, vill skära i verksamheten och ers&a
uml;tter med frivilligt – gratis – arbete.

Grävt i frågan
Johan von Essen vid teologiska institutionen i Uppsala har, i en doktorsavhandling som han lägger fram inom kort, försökt ta reda på vad det frivilliga arbetet betyder. För avhandlingen, Om det ideella arbetets betydelse, har han bland annat intervjuat ett 40-tal frivilligarbetare.

– Ett jobb har man för att få pengar till hyran. Där gör man vad chefen säger. När man arbetar frivilligt är det ens egna värderingar som styr. Det ideella arbetet är meningsfullt eftersom det ger dig en möjlighet att vara autentisk: ”Sån här är jag egentligen.” Du visar att du finns och att du kan sätta avtryck i världen.

FAKTA: Volontärernas fem-i-topp
Dessa områden väljer volontärerna helst att engagera sig i:
1. Barn och ungdom
2. Kvinnor
3. Invandrare och flyktingar
4. Internationellt arbete i Sverige
5. Hemlösa   

FAKTA: Fyra av fem är kvinnor
Varför skall jag taga vara på min broder? Därför att det är roligt. Därför att man känner sig behövd och får nya vänner. Därför att man lär sig hur andra har det och för att det skapar mening med livet.

Så svarade frivilligarbetare om vad de fick ut av att vara volontärer. Det är den ideella Volontärbyrån i Stockholm som varje år ställer frågor till ett stort antal frivilligarbetare. I augusti förra året svarade drygt 1.200 på enkäten, och så har kan volontärerna beskrivas:

Mer än 70 procent är mellan 18 och 35 och bara 3 procent över 65 år. 83 procent är kvinnor och 62 procent har högskole- eller universitetsutbildning. Drygt 70 procent bor i städer. Snittlönen som frivilligarbetaren tjänar på sitt vanliga jobb ligger mellan 20.000 och 25.000 kronor i månaden. 37 procent är första eller andra generationens invandrare.

Varför blir man volontär?
Personlig erfarenhet, det verkar kul, för att hjälpa, för att skapa mening med livet, var vanliga svar. Andelen som svarade att de gjorde det för att ”samhället inte skulle fungera annars” har ökat till 43 procent från 33 procent året innan.
 
Vad får man ut av att vara volontär?
Man känner sig behövd, det är roligt, en merit i yrkeslivet, får nya vänner, skapar mening i livet, svarade många. Det är stor skillnad mellan dem som är aktiva och de 20 procent av befolkningen som är passiva, som inte arbetar frivilligt och som inte är med i någon förening.

Enligt en rapport vid Ersta Sköndals högskola träffar de passiva sina släktingar, vänner och arbetskamrater mer sällan än de aktiva. De passiva uppger sig ha sämre hälsa än de aktiva, de ser mer på tv och video. De passiva har mindre tillit till samhället och sin förmåga att påverka det jämfört med de aktiva. Och de passiva har i mindre utsträckning tillgång till andra grupper och
sociala nätverk. ”Man är dock inte ensam, men relativt sett är man mer ensam”, skriver Lars-Erik Olsson i rapporten Ett delvis ensamt liv.

Läs också: mer om hur du skaffar dig ett uppdrag eller hittar volontärer på Volotärbyråns hemsida

Lennart Lundquist
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen