Janne Josefsson och de klonade kopiorna

Sociologen Zygmunt Bauman skriver i sin excellenta essäsamling Flytande rädsla om osäkerheten i moderna samhällen. Till exempel om principen i reality-tv:

”Alla utom en är överflödiga redan innan spelet startar; det spelas bara för att avslöja vem det är som ska undantas från det allmänna ödet.”

Bauman belyser bristen på regler och metoder för att hänga kvar. Man kan bara ”fortsätta att försöka – och göra fel”.

För är du inte undantaget, så åker du ut. Olyckan slår blint. Frågan är bara när. Du kan inte förbereda dig. Det är vår tids fruktan som vi tränger bort på vägen mot döden, skriver Bauman.

Kritiker som domare
SVT söker ”the original star”. Även du kan bli en, tipsar presentatören mig före kvällens avsnitt av tv-stjärnan.

1.600 sökande, och vinnaren får ett eget program. Dramaturgin känner vi igen. Men den här gången utspelar det sig inte i Big Brother-huset, utan i tv-huset. Seriens mål är framtidens programledare. Deltagarna utses, bedöms, drillas och väljs bort av sina potentiella arbetskollegor – våra nuvarande stjärnor på public service-himlen.

Med samma allvarliga uppsyn som i ett av sina egna samhällsreportage tog Janne Josefsson i en tv-debatt ställning mot SVT:s planerade dokusåpa om unga politiker inför valet 2006. Det gällde fördelningen av medel inom public service och Josefsson tyckte att samhällsbevakning av hans slag borde premieras i stället.

Knappt två år senare sitter han i tv-studion som jurymedlem.

Josefsson gånger fyra
Trailern som föregick serien var ironisk. Nämnde Josefsson, till exempel, påträngande med sin mikrofon. Dessutom inte som ensam slugger, utan som Janne Josefsson en masse: likt agent Smith i Matrix – i en grupp klonade kopior av honom själv.
I programmet förklarar han för en aspirant att man måste ha ”någonting mer” än viljan att bli känd för att avancera. Exakt vad förblir själva gåtan.

”Gud, inte ett sånt program!” säger han om en deltagare, och i en ung tjej från Lidingö ser han de kommersiella kanalernas spelprogram framför sig.

Mest lik sig själv
I den unga killen från Rinkeby med svår uppväxt anar han tvärtom ett uppenbart tv-ämne. Där kan han nämligen se störst möjlighet till förändring. Förändring är drama. Men vad hände då med Lidingötjejen? Eller hade killen helt enkelt bara bäst utsikter att förändras till Josefsson själv? Även om ingen är sig mer lik från program till program än just tv-kändisen Josefsson.

Läs också: Allt om TV-stjärnan på SVT:s hemsida

Per Zetterfalk
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen