Individens frihet och lycka
Arne Ruth diskuterar en aktuell artikel om John Stuart Mill.
Moralfilosofin var, ansåg dess företrädare i mitten av 60-talet, en abstrakt vetenskap i klass med matematik. Med det analytiska genombrottet under detta sekel hade ämnet lämnat all spekulation bakom sig. Doktorander som behärskade regelsystemet kunde
genomskåda alla föregående tänkare. Och utilitarismen var från detta perspektiv den största illusionen av alla. Den menade sig utgå från förnuftet, men var blind för att alla moraliska yttranden saknar fäste i verkligheten. Numera har svenska filosofer återvänt till klassisk mark. I häftet Tidskrift för politisk filosofi, som hittills kommit med sex nummer, samsas de med samhällsvetare i en öppen diskussion om värdefrågor. I tidskriftens redaktionsråd ingår Torbjörn Tännsjö, en konsekvent utilitarist i sina politiska
ställningstaganden. Och i det nu aktuella numret granskar Ingmar Persson, docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet, John Stuart Mills rättsteori i Om friheten. Han påvisar en motsättning mellan de övergripande idealen och den lyckoprincip som är Mills utgångspunkt.
Skadligt beteende
Mill sätter en absolut gräns både för statsmakten och för det han kallar allmänna opinionen i rätten att ingripa i människors liv. Var och en har rätt att sträva efter lycka, förutsatt att man inte därigenom minskar andra människors möjligheter att göra detsamma. Så länge en handling inte skadar andra, är den individens ensak. Ett beteende kan vara skadligt för en själv, men om det är följden av ett frivilligt beslut och inte drabbar någon annan, har ingen rätt att ingripa. Till denna kategori kan till exempel höra bruk av alkohol.
Persson pekar på tre svagheter i resonemanget. För det första anger Mill inget medel att objektivt konstatera vad som skadar andra i vårt sätt att handla. För det andra delar Mill in mänskligheten i två kategorier: de som förmår förstå sina egna intressen och de som saknar denna förmåga, till exempel barn och dårar som skulle kunna skada sig själva.
Men försöket att dra en gräns mellan ansvariga och oansvariga individer blir, menar Persson, ett cirkelresonemang. Mill föreger sig slå vakt om individens rätt att handla utan styrning, inklusive rätten att skada sig själv. Men i och med att han enbart tilldelar förnuftiga personer den rätten och gör självdestruktivitet till ett kriterium på oförnuft, gör han sin frihetsdefinition godtycklig.
Sadisterna kan piskas
För det tredje är frågan om rätten att skada andra än sig själv beroende av viljan hos den som utsätts för skadan. För Mill är
samtycket mellan individer ett avgörande kriterium för att en handling är frivillig och därför inte ska kunna stoppas av någon
annan. Sadister kan piska masochister – båda är överens. Var går gränsen för frivillig misshandel? Persson menar att masochisten
troligen revolterar om piskrappen ger bestående skador. Från Mills perspektiv blir viljemotståndet avgörande för hur man ska
bedöma saken. Från den utgångspunkten måste en utilitarist hävda att en obotligt sjuk som inte kan uthärda smärtan ska ha rätt att begå självmord, förutsatt att beslutet att dö är en fri viljeyttring. Men, skriver Persson, Mill tar avstånd från en sådan tolkning,
liksom han motsätter sig rätten till frivilligt slaveri. Ingen ska tillåtas avstå från ett liv i frihet, även om den som tar ett sådant steg ökar sin lycka utan att skada andra. I själva verket är Mill inte konsekvent utilitarist. Individuell självständighet är för honom ett värde som står över lyckoprincipen.
Ingmar Persson ger ett exempel. En person som lider av en hjärnsjukdom blir medveten om att han inte längre kan klara sig på egen hand. Kan han lägga bestämmanderätten över sitt liv hos sin storebror, vars omdöme han helt och hållet litar på? Kan han
alltså, från utilitaristisk utgångspunkt, frivilligt upprätta ett slavkontrakt i eget intresse? Persson besvarar den frågan med ja och kritiserar därmed Mill för att otillbörligt betona friheten på bekostnad av andra intressen vi har. Jag har inga invändningar mot Ingmar Persson bruk av logik, men väl mot hans utgångspunkter. Den första av hans invändningar är en variant av en klassisk kritik mot utilitarismen: att föreställningen att goda handlingar är de som gynnar allas lycka faller på svårigheten att fastställa handlingars följder. Mill har själv besvarat den genom att dra ner den från det abstrakta planet: Vem har sagt att vi måste förutse alla följder av alla individuella handlingar så som de utvecklas under framtidens oändliga tidsrymder? Somliga följder är frukten av
tillfälligheter; andra är det naturliga resultatet av universums inneboende lagar. Den förra kategorin kan sällan förutses, men den mänskliga tillvaron har fått sin riktning genom det faktum att vi kan förutse den andra… Och den mest vardagliga personen lever efter det sunda förnuftets premisser som helt och hållet grundas på att följder kan förutses.
Värdefull hälsa
Mills perspektiv är empiriskt: han föreställer sig att ett jämförande studium av mänsklighetens historia visar att människor föredrar vissa följder av sina handlingar jämfört med andra. Strävan efter lycka är det yttersta motivet. Mill frågar: Hur kan vi bevisa att hälsan innebär något gott? Hans svar är att detta varken är möjligt eller nödvändigt. Alla tilldelar nämligen god hälsa ett högt värde, och visar att det förhåller sig så genom att sträva efter det. Mills erfarenhetsbaserade tolkning av människors beteende – som förvisso inte går att belägga vetenskapligt – är sammanflätad med hans framstegsoptimism. Han ser nyttomoralens genomslag som en följd av samhällelig utveckling. Människan bär den som en möjlighet, men den kan framträda i sin fulla vidd först när
flertalet medborgare har blivit medvetna om sin roll i en gemenskap. Och förändringen sker inte på samma villkor i alla samhällen.
Mill skiljer mellan tyska, franska och engelska traditioner som skapar högst olika förutsättningar för utilitarism. Och han är
villig att göra drastiska undantag från sina principer. Trots att han tar avstånd från månggifte som idé, försvarar han mormonkyrkans rätt att skapa ett eget samhälle i den amerikanska delstaten Utah. Mormoner måste själva befria sig från sitt förtryckande regelsystem. Nyttomoralen växer ur kunskap och erfarenhet som en kollektiv erövring. Den sk
a inte påtvingas ett
samhälle utifrån. Mill är heller inte främmande för ingrepp i människors liv. För en alkoholist går gränsen när beteendet
börjar drabba andra, till exempel en familjs försörjning. I essän Utilitarismen från 1861 finns Mills slutsatser i destillat. Hans frihetsbegrepp bottnar i en tro på solidaritet som i sin tur förutsätter mänsklig mognad: Det är inte den enskilde aktörens egen lycka som utgör utilitarismens måttstock för den goda handlingen. Lyckan ska omfatta alla de människor som berörs av handlingen.
Persson lossar Mill
Och det är denna premiss som gör att han räknar bort barn och andra icke myndiga från de i alla avseenden fria: Andra människors smärta drabbar oss på ett självklart sätt. Men för att vi ska kunna dela andras smärta måste vi leva oss in i den, och det kräver vår självständiga och frivilliga uppmärksamhet; inget mycket litet barn är öppet för sådana intryck så länge barnets vilja är fjättrad av en omedelbar önskan. Filosofisk analys tenderar att frigöra moraliska tänkare från historien. Ingmar Persson rycker loss Mill från det samtida problem som han brottades med: enväldets och prästmaktens begynnande upplösning i Europa. Det skulle Mill ha ogillat. Han medger utan förbehåll att historiska och personliga begränsningar påverkar hans och alla andra filosofers
perspektiv. Denna insikt är ett huvudskäl till att meningsmotståndares yttrandefrihet är så viktig för honom, som ett sätt att ständigt vidga det samhälleliga synfältet. Mill har lika lite som någon annan filosof lyckats ge moralen en vetenskapligt hållbar underbyggnad. Men han är värd att läsa som politisk tänkare. I Mills utopi skulle varken hudfärg, ras eller kön spela en roll och inga andra försteg gälla människor emellan än de som uppstår ur skillnader i kunskap och skaparförmåga. För honom var utbildning för alla oberoende av bakgrund ett led i utvecklingen mot nyttomoral. Mill ligger nära de värderingar som burit fram 1900-talets välfärdssamhällen: idén att alla har nytta av en social struktur som inte lämnar någon utanför.Knäckfrågan för demokratier är och förblir hur man kombinerar de två värdena solidaritet och individuell frihet. Mill visar att även en liberal kan tänka dialektiskt. Moral handlar om att hantera motsättningar mellan människor, inte om att lösa dem en gång för alla med hjälp av abstraktioner. Mills budskap kan till exempel vändas mot en vulgärliberalism som försöker reducera all mänsklig samlevnad till marknadsrelationer.
Fotnot: Artikeln är ursprungligen publicerad i LO-Tidningens pappersupplaga 19/2 1999.