Ett sympatiskt försvar för världskapitalismen

Johan Norberg har skrivit en sympatisk bok till försvar för kapitalismen och globalisering, Till världskapitalismens försvar (Timbro). Det finns emellertid problem med boken. Problemen hänger samman både med den tes som drivs och med de argument med vilka den underbyggs.

Författaren presenterar sig själv som en person som i ungdomen var rabulistisk anarkist. Sedan dess har han rört sig i mer konservativ riktning. Han har ändå blivit trogen sin moraliska grundhållning. Han vill att alla ska åtnjuta så hög grad av välfärd som möjligt och han är anhängare av jämlikhet. Det väcker läsarens nyfikenhet. Vi är ju alla hjärtligt trötta på försvar för fri kapitalism och globalisering som tar sin utgångspunkt i tanken att världens orättvisor bara innebär att alla får vad de förtjänar.

Men tesen i boken är oklar. Författaren talar sig i vaga ordalag varm för en friare ekonomi, globalt spridd, men han är inte så
elak eller naiv att han motsätter sig demokrati och statlig reglering. Han medger att den fria marknaden måste tuktas. Den måste också förenas med viss utjämning av livsvillkor genom omfördelande skatter. Det gäller att garantera alla en lika god start i livet. Han är inte heller främmande för en sträng miljölagstiftning.

Desto bättre
Argumenten för tesen har också brister. Olika statistiska data anses tala för tesen. Dessa är genomgående av innebörden att ju
friare ekonomin är, desto bättre har det visat sig gå för människorna. Det handlar också om data hämtade från läroböcker i
välfärdsteori.

Komparativa fördelar av handel ses till exempel som en självklarhet. Intet av detta kan imponera på en kritisk läsare. De data som
tas som utgångspunkt är utvalda för att passa tesen. Andra urval av data skulle peka åt annat håll. Då tesen är oklar är det också tveksamt om ens de data Norberg valt ut underbygger hans egen tes. Vad dessa data tycks peka mot är att ju friare en ekonomi är, desto bättre. Men Norberg vill ju ha en i vissa avseenden reglerad marknad. För det finns inte stöd i hans data. Ändå säger det sunda förnuftet att hans faktiska tes (vad den nu mera bestämt kan gå ut på) är rimligare än den hans urval av data antyder vore
riktig (global anarki). Sanningen är att vissa former av reglering av ekonomin är skadliga för produktiviteten. De kan i speciella fall ändå vara motiverade (så viktiga värden står på spel att man är beredd att betala priset). Andra är irrelevanta för tillväxten. Åter andra kanske till och med befrämjar den. Här skulle en nyanserad diskussion ha varit på sin plats.

De abstrakta resonemangen, om komparativa fördelar med mera, hämtade ur grundkurserna i välfärdsteori är också utan relevans
för Norbergs tes. Den verkliga marknaden befinner sig långt från den som idealiseras i läroböckerna. Det inser i själva verket Norberg. Varför skulle han annars vara anhängare av lagar mot monopol?

Murarna en skam
Ändå finns det en rad friska förslag i boken som förtjänar att tas på allvar. EU:s tullmurar mot fattiga länder är, som Norberg
riktigt påpekar, en skam. Vad kan vi göra åt dem? Hans paternalistiska påbud att u-länderna också måste göra sig av med sina tullmurar mot den rika världen är mindre väl underbyggda. Det är svårt att se att inte vissa former av protektionism från
fattiga länders sida, avsedda att skapa en grundläggande nationell infrastruktur, skulle kunna vara välmotiverade. Här behövs mer nyanserade bedömningar än vad författaren erbjuder läsaren. Det är emellertid stort nog om de uppmaningar han riktar till
svenska läsare leder till fördjupad diskussion. Vad har vi för argument att anföra för EU:s protektionistiska jordbrukspolitik?

Hur kan vi försvara den restriktiva EU-politiken beträffande invandring från fattigare länder? Det är alltid nyttigt att konfrontera sig med motståndarens argument. Norbergs bok bör inte avfärdas med argumentet att det är Timbro som gett ut den. Jag tror att också studiecirklar i arbetarrörelsens regi skulle ha något att hämta från en närläsning av Norbergs bok.

Fotnot: Artikeln är ursprungligen publicerad i LO-Tidningens pappersupplaga 28/9 2001.

Torbjörn Tännsjö
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen