Aktieaffären väckte starka känslor

AMF Pensions försäljning av Scaniaaktier till konkurrenten tyska MAN blottar ett dilemma om hur facken ska förvalta egna tillgångar och medlemmarnas pensionspengar.

I förra veckan sålde delvis LO-ägda AMF Pension röststarka aktier i Scania till konkurrenten MAN. I utbyte fick AMF Pension röstsvaga Scaniaaktier och 37 miljoner kronor. Försäkringsbolagets finanschef, som tog beslutet, tyckte att affären gav en bra avkastning. Andra kritiserade den för att ge MAN hjälp att ta över Scania, vilket väcker oro för att jobb på sikt ska försvinna från Sverige.

LO:s förste vice ordförande Erland Olauson, som också sitter i AMF:s styrelse, visste inget om affären och anser att frågan borde ha tagits upp i bolagets finansutskott och underställts styrelsen.

– Den förklaring jag fått är att AMF Pension avvaktade när andra större institutioner sålde Scaniaaktier till MAN och det verkligen påverkade majoritetsförhållandena. Nu, när maktförhållandena inom Scania inte ändrades, såg man att det kunde komma pensionsspararna till del, säger han.

Avkastningen avgörande
Erland Olauson anser att försäljningen inte handlar om att använda medlemmarnas pensionspengar för att utöva näringspolitik – utan snarare vad som ger bäst avkastning för pensionsspararna.

– I AMF Pensions placeringspolicy står att vi ska agera så att spararna får bästa möjliga avkastning och att vi ska göra det långsiktigt. En sådan här affär kan bedömas olika på lång och kort sikt om det förändrat makten i Scania, säger han.

Ändå aktualiserar försäljningen debatten om hur fackens tillgångar ska användas. Frågan är aktuell och riktlinjer tas på LO-kongressen i sommar. De är baserade på den förbundsgemensamma rapporten Ägaransvar och ägarmakt från 2006 där LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström var huvudsekreterare.

– I rapporten utesluter vi i stort sett möjligheten att påverka sysselsättning och tillväxt via vårt eget kapital eller det kapital som ska användas till pensioner i framtiden. Det blir för stor risk i den typen av kapital, säger hon.

Inte meningen
Låga risker, bra avkastning och värdesäkring är grundläggande i riktlinjerna. Men att utnyttja pengarna för att försöka påverka sysselsättning och tillväxt ser rapporten alltså bara som undantagsfall.

– Det kanske är lite grann den enkla vägen för ibland kan man bedöma att man har en kompetens och information som är bättre än marknadens som helhet. Men vi skriver i rapporten att det är i väldigt specifika fall man ska göra det.

Frågan är också om det är så enkelt att slå fast vilken ägare som är bäst för sysselsättningen. Det teoretiska svaret är att det inte spelar någon roll, inte heller om ägaren är från Sverige eller utlandet. På en perfekt fungerande marknad går, enligt teorin, investeringar och därmed arbetstillfällen alltid till den plats och det område där investeringarna blir mest lönsamma.

Sverige skulle alltså vinna mer på att kunna erbjuda bra företagsklimat, skicklig arbetskraft och en fungerande infrastruktur än att slåss om ägandet – eftersom ägaren ändå alltid strävar efter högst avkastning. Men även mot det finns det invändningar.

Myndigheten Invest in Sweden Agency (ISA) lämnar i nästa vecka sin rapport Huvudkontor i en globaliserad ekonomi till regeringen. I den anser ISA att Sverige brister i förmågan att hålla kvar huvudkontor till multinationella företag inom landet och att attrahera nya.

Spelar roll
Kai Hammerich, generaldirektör på ISA och tidigare informationschef på dåvarande Saab-Scania, säger att huvudkontorens placering trots allt påverkar var investeringarna hamnar.

– Det byggs upp lojaliteter och det subjektiva spelar en mycket större roll än vad man tror.

– Går man igenom fem länder för att se var investeringar bör hamna så kan det vara två eller tre länder som det är hugget som stucket mellan. Och har man varit rationell fram till den punkten så blir avgörandet plötsligt subjektivt. Det såg jag inte minst under min tid på Scania, säger han.

Det finns också exempel på utländska övertaganden som välkomnats. Volvo personvagnar ägs sedan 1999 av amerikanska Ford. Få anser att köpet gjorde att svenska arbetstillfällen försvann och Volvo har gått med rekordvinster. I dag har i stället huvudägaren Ford problem, något som ingen såg 1999.

Går inte alltid
Det är alltså sällan som följderna av ett ägarskifte är entydiga och enligt Åsa-Pia Järliden Bergström kan inte facken alltid ha kompetens att analysera varje bolagens struktur och investeringar.

– Vi brukar avhålla oss från att ha synpunkter på vilka som äger, däremot på hur de utövar sitt ägande. Det är det som är det viktiga för facket, säger hon.

FAKTA: Kongressen behandlar riktlinjerna
I juni behandlar LO-kongressen riktlinjer för fackets ägaransvar. Det gäller både de egna pengarna och medlemmarnas pensionskapital. Riktlinjerna baseras på rapporten Ägaransvar och ägarmakt och dess riktlinjer:

• Placeringarna ska ge en långsiktigt god avkastning med god riskspridning och en låg total risknivå.
• Placeringarna ska följa etiska riktlinjer med inriktning mot fackliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och utesluta ren pornografisk industri. Dessa riktlinjer kompletteras i rapporten en rad FN-konventioner om vapen, medborgerliga rättigheter, klimatförändringar med mera.
• Rapporten vill utveckla en policy för bolagsstyrning med krav på jämställdhet i bolagsstyrelserna.
• Ersättningssystemen ska vara tydliga och rimliga.
• Näringspolitiskt styrda investeringar, framför allt riskkapitalplaceringar, sk
  a tillhöra undantagen. Speciellt gäller det pensionspengar som ju ska vara trygga. Lokala kreditgarantiföreningar nämns som exempel på undantag.
• En liten öppning för att gå ännu längre finns också när rapporten skriver:
  ”I den mån man bedömer att man har uppnått en överavkastning i förhållande till uppsatta mål finns dock alltid möjligheten att sätta upp andra mål för dessa pengar, exempelvis näringspolitiska eller regionalpolitiska mål.”