Jag har under en ganska lång tid gått och funderat över de analyser man gör över att socialdemokraterna har så bra opinionssiffror i förhållande till den borgerliga regeringsalliansen.
Många, framförallt borgerliga tidningars ledarsidor, hävdar att den främsta orsaken är att socialdemokraterna inte har någon alternativ politik och att tystnaden är det verkliga skälet till framgångarna.
Jag kan förstå dessa borgerliga skribenter som sitter framför sina datorer och inte vill se verkligheten som den är. Men verkligheten, mina vänner, är att vi sannolikt aldrig haft en regering som på så kort tid har gjort så många självmål, som den regering vi har nu.
Kapitel ett: avhoppen
Det började med ett antal riktiga floppar när det gällde rekrytering av statsråd, vilket lade grunden för ett ifrågasättande av regeringschefens kompetens, det förstärktes av en avhoppande och kompetent försvarsminister och en avpolletterad onykter statssekreterare.
Men den enligt min uppfattning allvarligaste bristen är frånvaro av känsla för hur politiken man genomför uppfattas av väljarna. Låt mig få ta några exempel.
I valrörelsen lovade alliansen på förslag av kristdemokraterna att avskaffa fastighetsbeskattningen. Ett illa underbyggt förslag presenterades efter en lunch på Visby stadshotell under den så kallade Almedalsveckan. Efter många turer presenterade man till slut ett förslag som i princip innebar en namnändring, med undantag för de som har en mycket hög inkomst och bor i mycket dyra villor.
I samma valrörelse presenterades, också denna gång av kristdemokraterna, förslaget om en sänkning av bensinskatten. I verkligheten blev det i stället en höjning. Att man därutöver har genomfört kraftiga försämringar av såväl a-kassan som sjukförsäkringen har väl inte undgått någon.
Löften blir tomma ord
Löftet om sänkta arbetsgivaravgifter till småföretagare inom servicesektorn har man inte infriat med hänvisning till besked från EU! Var det inte så att medlemskapet i EU var lyckan för ett litet land som Sverige?
Av utrymmesskäl kan jag inte fortsätta att rada upp regeringens mängder av misstag. Men frågan är om ett förslag inte slår alla rekord, nämligen att i princip förbjuda enskilda eller kollektiv att teckna avtal om förbättringar när vid sjukdom. Det strider mot rätten att teckna kollektivavtal, men det strider också mot den av de borgerliga så omhuldade rätten för den enskilde att själv få disponera sitt ekonomiska utrymme.
Frågan är om det finns någon grupp i samhället alliansen inte gjort sig ovän med, bortsett från de absolut rikaste?
Stig Malm
Skriv till debattredaktören