Sverige i mitten av Europas löneliga

Sverige har blivit ett genomsnittsland. Det blågula kostnadsläget har fallit från att ha varit ett av de allra högsta. Svenska industriarbetares löner följer resten av Europas. Och någon återgång är inte att vänta.

Amerikanska arbetsmarknadsdepartementet har presenterat statistik över hur tillverkningsindustrins kostnader för arbetskraft har utvecklats. Siffrorna beskriver kostnadsläget i världens industriländer: helt enkelt hur mycket en industriarbetare kostar i timmen för arbetsgivare i de olika länderna.

Kostnadsnivån har betydelse för företag som överväger var i världen de ska placera sin produktion. Departementet uppger att en svensk industriarbetare kostade 234 kronor i timmen 2006. I det är både lön och sociala avgifter inräknade. Detta placerar Sverige på sjätte plats bland länderna i Västeuropa. Här, på den nedre halvan av Europas tio-i-topp, har vi legat ända sedan krisen på 1990-talet.

Annat var det under de föregående decennierna. Det svenska kostnadsläget var länge ett av de absolut högsta, med arbetarlöner långt över genomsnittet. Men i samband med att den svenska kronan släpptes fri 1992, och därmed minskade med 30 procent i värde, förändrades Sveriges position.

Löner och växelkurs
Två viktiga faktorer bestämmer nämligen hur kostnadsläget utvecklas: löneutvecklingen och växelkursutvecklingen. Och sedan andra halvan av 1990-talet har Sverige gått i takt med konkurrentländerna i Europa när det gäller både lönerna och växelkursen.

– Vi ligger i nivå med genomsnittet. Det är där vi hör hemma. Vi låg före, men nu har de andra länderna kommit ikapp. Vi har vissa fördelar, men samtidigt ligger vi längre ifrån kärnan i Europa, säger Mats Morin, löneutredare på LO.

– En svensk industriarbetaretjänar som en genomsnittlig industriarbetare i Västeuropa. Det finns inget som säger att vi ska ligga i topp hela tiden, fortsätter han.

En viktig förklaring till den tidigare så framskjutna positionen finner LO-ekonomen i att Sverige under efterkrigstiden kunde ägna sig åt att bygga ut, medan andra länder var upptagna av återuppbyggnad. Något som gav ett ordentligt försprång.

Mardröm att få tillbaka
En återkomst till toppen framstår inte som trolig. De höga kostnadsnivåer som tvingade Sverige till upprepade devalveringar och slutligen en rörlig växelkurs vill inga ekonomer ha tillbaka. I Europanormens maxim om löneökningar ”i takt med Europa” ligger implicit att något återtåg till toppositionen inte är målet.

– Vi har i stort sett följt Europanormen. Det har skapat en stabilitet i svensk ekonomi. Växelkursen har någorlunda följt andra europeiska länder. Det gör att vår kostnadsutveckling följer övriga Europa. Att ha ett högt kostnadsläge är inget att sträva efter, säger Mats Morin.

FAKTA: Europanormen
LO-ekonomen P-O Edin ledde i mitten av 1990-talet en grupp som slog fast att de svenska löneökningarna måste ligga i linje med de viktigaste konkurrentländerna. Den fick namnet Europanormen och är en viktig del av förhandlingsspelet.

FAKTA: Löneligan förr och nu