Socialdemokratin Europas segerherre

Häromveckan utnämndes den amerikanska statsvetaren Sheri Berman till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Hennes senaste bok The Primacy of Politics (Cambridge University Press) beskriver socialdemokratin som det europeiska 1900-talets viktigaste politiska kraft.

Boken hyllar tidiga socialdemokratiska tänkare och ”den svenska förebilden”. Berman förbigår dock konkurrerande bidrag till de europeiska välfärdsstaternas uppkomst: de socialliberala reformatörerna, efterkrigstidens kontinentala kristdemokrater och reformvilliga arbetsgivare.

Hennes resonemang om socialdemokratin som den europeiska historiens segrare går tillbaka till 1930-talets politiska vägskäl, där hon jämför utvecklingen i Sverige och Tyskland. Avgörande, som Berman ser det, för den tyska socialdemokratins misslyckande var oförmågan att släppa taget om den ortodoxa marxismen och bli riktiga – alltså svenska – socialdemokrater.

Vann gjorde i stället det tyska nazistpartiet, respektive de svenska socialdemokraterna, genom att vända sig inte bara till arbetarklassen, utan till hela ”folket”. Berman stöder sig på historikern Götz Alys inflytelserika tolkning av det tredje riket som en ”understödsdiktatur”, där hemmafronten köptes och underhölls med sociala reformer.

Ur Bermans perspektiv är nazismen och fascismen socialdemokratins närmsta ideologiska släktingar och konkurrenter, med den avgörande skillnaden att socialdemokratin är demokratisk.

Astrid Hedin
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen