KRÖNIKA. Var och varannan dag tvingas jag fråga mig om samhället befinner sig på ett sluttande plan eller i fritt fall. I Stockholm ska marknadshyror antagligen införas, anledningen är det skulle korta de för långa bostadsköerna. Ja, ni har förstått idén rätt. De som inte har råd med 40-procentiga hyreshöjningar kliver ur kön.
Enligt ett annat borgerligt förslag i tiden är att lärare ska få högre lön ju duktigare eleverna är. Vilken härligt stämning som kommer att uppstå i klassrummet mellan läraren och de elever som drar ner hennes inkomst!
Alltihop verkar förstås snurrigt men är helt logiskt enligt högern. Efterfrågan på attraktiva bostäder i Stockholm kommer helt klart att minska om de blir dyrare, alldeles oavsett att låginkomsttagarna fortfarande har behov av dem. Elever i utsatta områden har lika stort behov av bra lärare som de på Östermalm. Men om lärare inte har några ekonomiska drivkrafter att undervisa dem, så vadå?
Skattebetalarna blir experimentmöss
Det här är bara, än så länge, borgerliga tokförslag. Men den första januari i år sjösattes Vårdval Stockholm. En marknadsrevolution med oss som sociala experimentmöss där det liberala begreppet efterfrågan en gång för alla ska brotta ner idén om att skattepengar ska användas för att tillgodose människors behov.
Reklam för miljontals kronor har talat om för stockholmarna att nu får vi äntligen verkligen välja vård. Och det blir tämligen busenkelt för dem som bor på rätt plats i Stockholm, alltså där privata aktörer bedömer att de kan tjäna pengar.
I stället för att våra skattepengar dirigeras till de områden som har störst behov av vård har det istället blivit platt fördelning och pengar följer patienternas val.
Landstingets egen lista visar på stora besparingar i mödravården, barnhälsovård och närsjukvård i länets socioekonomiskt utsatta områden och man har köpt ut personal för 50 miljoner.
Problemet med kommersiell sjukvård internationellt är inte bara att den är dyrare, tänk kostnadsdrivande överetablering, övervård och byråkrati, utan att den inte kommer dem till del med störst behov. De resurssvaga är enligt beräkningar två till tre gånger sjukare är de välbeställda.
Avslöjande trend
Hittills har Sverige, som ett av få länder i världen, faktiskt också erbjudit vård till dem som behöver. Men det är belysande att av 50 husläkare som vill etablera sig i år, vill 37 av dem så klart göra det i innerstaden.
Vem vill vårda en deprimerad kroniker med stora diffusa behov, när man snabbt kan skriva ut penicillin till en i övrigt frisk människa och tjäna extra på att föreslå återbesök?
Det doktrinära marknadscredot – från var och en efter inkomst till var och en efter efterfrågan, är en antites till allt det vi kallar civilisation. Men jag försöker trösta mig med att vi varken faller eller sluttar. Allt det här är bara en tung uppförsbacke.
Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skriv till debattredaktören