Franska nerver på helspänn

– Franska invånare är visst reformvilliga. Men presidenten är alldeles för snabb i sin förändringsiver.

Fackförbunden i Frankrike säger att de har ett tufft år framför sig.

De franska facken tror att de står inför ett konfliktfyllt år. På dagordningen står bland annat en ny höjning av pensionsåldern för landets alla löntagare. Dessutom oroar sig förbunden för en ekonomisk kris, som de tror kan slå extra hårt mot Frankrike.

Men de kämpar inte bara mot försämringar för löntagarna. De slåss också för sitt eget existensberättigande. Nyligen träffades en överenskommelse med arbetsgivarna, som flera fackledare uppfattar som positiv ur den synvinkeln.

Avgörande avtal
Därmed tar Frankrike ett steg mot en ny flexicuritymodell. I korthet innebär det att det blir lite lättare att säga upp anställda. I utbyte får löntagare behålla fler förmåner, när de blir av med sina jobb.

– Vi ville till varje pris undvika att parlamentet beslutar om en ny arbetslagsstiftning. Därför är avtalet oerhört viktigt för oss, berättar René Valladon, i facket Force Ouvrières ledning.

Innehållet i överenskommelsen är dessutom långt från det ”unika anställningskontrakt”, som Nicolas Sarkozy länge har förespråkat.

Folket är mätta
Presidenten har, sedan han tillträdde för drygt åtta månader sedan, nästan dagligdags gjort spektakulära utspel. Under den senaste tiden har opinionsundersökningar visat att stödet från invånarna har börjat svikta. En del analytiker säger att det beror på att Sarkozys ständiga närvaro i medierna börjar leda till en mättnadskänsla. Andra att befolkningen börjar tvivla på innehållet i hans politik.

Nicolas Sarkozy har till exempel tidigare lovat att han ska göra allt för att öka köpkraften i landet. Men i början av året gjorde han en kovändning, sa att statens kassor är tomma och meddelade att hans möjligheter att förbättra köpkraften är ytterst begränsade.

– Många löntagare har verkligen problem med att få ekonomin att gå runt i dag. Presidentens budskap börjar låta ihåligt. Det är ju inte sant att statsmakterna inte kan göra någonting för att förbättra läget. Det går till exempel att höja den lagstadgade minimilönen.
Staten, som arbetsgivare, kan också föregå med gott exempel, säger René Valladon.

Lönerna åter på tapeten
En dålig löneutveckling inom den offentliga sektorn var orsaken till en av årets första konflikter, när de statsanställda i förra veckan gick ut i en dygnslång strejk. Men det pyr nu också på många privata arbetsplatser. Den här veckan varslar till exempel handelsfacken om en endagsstrejk inom landets stora livsmedelskedjor. Även i det fallet är stridsfrågan lönerna.

– Prishöjningarna på basvaror drabbar förstås inte alla lika. De som har det svårast i dag är de som jobbar deltid eller inte har fasta anställningar. Det enda regeringen har gjort för köpkraften, är att uppmana till mer övertid. Men problemet är ju att många företag lider av undersysselsättning, säger Laurence Laigo hos förbundet CFDT.

Hon hävdar att påståendet om att franska invånare sätter sig på tvären inför alla reformer är felaktigt. Protesterna beror i gengäld på att makthavarna inte är tillräckligt lyhörda och agerar ologiskt.

– Nu säger man att alla löntagare ska arbeta i 41 år för att få full pension. Men man har fortfarande inte gjort någonting för att stoppa utslagningen av äldre personer på arbetsmarknaden, säger CFDT-representanten.

Svårt att försvara
Flera av de reformer som Nicolas Sarkozy har utlovat sattes redan i rullning förra året. En av de mest uppmärksammade är att en halv miljon offentliganställda förlorar sina fördelaktiga pensionsvillkor. Det ledde till flera järnvägsstrejker i höstas. Men fackförbunden tycks ha insett att det slaget var förlorat redan innan det började. Det har varit svårt att försvara att en del av befolkningen helt undantas från försämringar, som tidigare har drabbat resten av löntagarna.

Nyligen genomfördes ändå en aktionsdag bland de berörda.

– Nu slåss vi för att utgången av förhandlingarna inte ska bli alltför negativa, säger Bernard Ebel, järnvägsanställd och aktiv inom CFDT i Alsace.

FAKTA: En av tio med i facket
Få löntagare i Frankrike är med i facket – mindre än tio procent. CFDT är ett reformistiskt förbund, som tidigare haft vissa band till socialistpartiet. Force Ouvrière är också reformistiskt och har framför allt medlemmar i offentliga sektorn.

Läs också: artikeln ”Facket kräver akut skattesänkning”, 23/1 2008

Anna Trenning-Himmelsbach
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen