En bok för alla klassrum

”Det finns ett språk lika tungt som den kinesiska muren.” När jag läser Li Lis senaste diktsamling förstår jag att det inte är kinesiskan som avses, utan modersmålet, som i detta fall råkar vara kinesiska.

Moderns språk har fått sin tyngd av att representera alltings början. Li Li skriver om ursprung i alla dess betydelser: Kina, det kinesiska språkets vackra ordbilder, modersmålet, modersmjölken, moderkakan, livmodern, hemkomsten. Han byter ut kinesiska mot svenska när han bor i Sverige, men ”Du har inte bytt språk”.

Boken är en kärleksfull hyllning till modern som dör i cancer, modern som inte kommer att företa den långa resan till Sverige, modern som han under hennes sista år träffar alltför sällan.

”Jag är hemmet du söker!”

Jag släcker lampan. Rummet flimrar till,
blir till en livmoder jag inte kan minnas

Stolt och förundrad kan jag skriva den svenske författaren Li Li, precis som jag lika stolt kan skriva den svenske författaren Theodor Kallifatides. Båda berikar det svenska språket med sina erfarenheter från andra länder och kulturer.

Genom Li Li förstår jag för första gången ordet ”modersmål”, eftersom moderns mål – med sina enkla, avklarnade symboler – kanske utgör det viktigaste temat i boken.

Det är ett språk som aldrig dör, som fortplantar sig i det svenska språket, och av samma anledning är inte moderns död definitiv, hon kommer alltid att återvända i språket och i författarens minnesbilder.

Du skrev inget testamente. Du var trött på ord
När fullmånen nu står över Colosseum ser jag vad
du skulle ha sagt: ”Var du än är, lyft blicken så ser du mitt
ansikte, mjölkglänsande, som när jag ammade dig!”

Modern återuppstår i dikterna, också den cancer som till slut förintar henne, dödsbädden, ”papperspengarna du hatade/täcker dig”. Li Li vittnar om den rasande strid som pågår i hans inre, moderns ansikte ”lugnt som en blå himmel/över ett krig”.

Det är en diktsamling som också vittnar om de snabba förändringar Kina genomgår, såsom i dikten ”Shanghai 2001”:

Jag vänder mig om:
Ett bankpalats växer ur åkern
Den röda traktorn har blivit en svart Mercedes.

I samma dikt skildrar han modern som nioårig flicka på flykt undan japanska bombräder, en flicka som blev fosterbarn i Shanghai. Om en klänning som man under kulturrevolutionen tvingades bränna men som på 2000-talet blivit högsta mode igen. ”I kön framför börshuset står mina vänner/de som en gång marscherade i demonstrationståget” där man skanderade: ”Rädda mänskligheten!”

Samma genomgripande förändringar i öst som i väst. Marknaden och pengarna i högsätet, idealen (det finns ingen anledning att sakna vissa av dem) har virvlat bort som konfetti. Moderns oföränderlighet och trygga saktmod kontrasteras mot de förvandlingar världen genomgår.

Li Li har skrivit en av de vackraste diktsamlingar jag någonsin läst och den borde finnas i varje klassrum i Sverige, alltifrån lågstadiet till gymnasiet, som ett klockrent exempel på hur förklenande ordet ”invandrarlitteratur” är.

Titel: Ursprunget
Författare: Li LI
Förlag: Lejd

Erik Löfvendahl
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen