Ös på med fjäsk!

Julhelgerna är kungafjäskandets stora tid och public service-programmet ”Året som gått med Bernadotte” borde ha väckt även den mest slumrande republikan.

Men varför skär det hovsamma niandet och ers maje-stätandet inte fler i öronen?

Jag har alltid trott att den folkliga betalningsviljan skulle svikta när mediernas privatlivsexploatering gjorde kungliga intressen som designkläder, plastikoperationer, att felparkera stadsjeepen och rumla i St Tropez till riksnyheter.

Men nej.

Kändishysterin har i stället lyft kungafamiljen till nya poppishöjder, nu som festprissar och så kallade stilikoner. Och det kan bli värre!  På grund av maktens utflyttning till Bryssel kommer kungen snart också att triumfera som nationell samlingsgestalt på riktigt. Premiäre miären för hans tv-sända jultal förvarnar om att de kungliga födelsedagarna snart kommer att firas med galor och tabloidutrymme i klass med Allsång på Skansen och Melodifestivalen.

Vad göra annat än att önska oss mer och underdånigare kungafjäsk? För inget avslöjar så effektivt den förhärskande liberalismens stora livslögn som monarkin.

Vi ska vara rädda om denna eviga påminnelse om klassamhällets orättfärdighet. Nästa år hoppas jag Agneta Bolme Börjefors närmar sig kungafamiljen krypande och börjar med att kyssa deras fötter.

Läs också: Mats Nörklits dagsvers "Miljökungen", 30/1 2008

Ann Charlott Altstadt
Skriv ett e-postbrev till redaktionen