Därom kan jag ge besked, ty jag var med…
Att ha närkontakt med historien är inte alla förunnat. Själv upplever jag det vid jul varje år, då jag sitter med en skål mellan knäna och krossar senapsfrön med hjälp av en kanonkula, en riktig ”senapskula”. Den ska ha skjutits upp på land av fartygsartilleri under den för Sverige så lyckosamma drabbningen med ryssarna vid Svensksund år 1790. Expertis hävdar att den är svensk (gjuten utan fog) och 12-pundig. Senapen blir hursomhelst utmärkt.
Vill man nu ha god närhet med det förgångna så är det tillrådligt att styra stegen till Armémuseums utställning betitlad Sveriges sista stora krig… med undertiteln Napoleonkrigen och förlusten av Finland 1808–1809.
Kopplingen mellan Napoleon och den tidigare östra riksdelen är betydelsefull, ty hade inte den franske kejsaren och Rysslands tsar Alexander I uppnått ett personligt samförstånd vid Tilsitalliansen 1807, och tsaren som en följd av detta fått fria händer vad gällde Finland, så hade historien rimligtvis gått i annorlunda riktning.
Utställningen invigdes, följsamt nog, den sjätte december – dagen för Finlands oavhängighetsförklaring år 1917 – och finns kvar under hela 2008. Utställningen sätter in den lokala kraftmätningen i ett storpolitiskt sammanhang, samtidigt som vådorna för den enskilde soldaten av ett krig tydligt visas fram.
Men det är huvudsakligen en utställning att läsa sig igenom, och däri ligger lite av dess problematik. Själv vuxen kan jag ta till mig informationen, men jag tror inte att en tonåring, eller ett mindre barn för den delen, orkar plöja igenom alla planscherna och faktatavlorna.
Risken är att det blir ett antal nedslag – en artilleripjäs eller musköt här, en fartygsmodell där, en svensk värja till höger och en rysk huggare till vänster, ett undertecknat fredsfördrag intill en generalmönsterrulla – varefter gossen eller tösen lämnar hela tillställningen med en axelryckning.
Man kan konstatera att det är svårt att bygga utställningar, särskilt om man också vill nå dem som inte har läst, eller ens hört talas om, Fänrik Ståls sägner.
Om man efter museibesöket skulle önska sig en fördjupning i napoleonerans historia, så har Albert Bonniers förlag kommit med en översättning av ett brittiskt verk, författat av Richard Holmes vid Cranfield University.
Professor Holmes har tidvis undervisat vid militärakademin Sandhurst och är också, vilket det svenska förlaget underlåter att meddela, överste i den brittiska arméns reserv.
Boken, som på engelska har den tilltalande titeln The Napoleonic Wars Experience, är vackert inbunden i ett band som tycks vara handbundet i borstat kalvskinn men trist nog bara är hardcover.
Verket ger en både översiktlig och noggrann bild av Frankrikes dådkraftige kejsare och hans tid, från revolutionen till Wien-kongressen och Napoleons sista vistelseort, den isolerade atlantön Sankt Helena.
Vid första påsyn kan man luras tro att det är ännu en coffee table book, denna gång för överbefälhavarens väntrum eller en pensionerad officers veranda, men börjar man bläddra vill man ha mer. De över fyrtio kartorna, breven, rapporterna, proklamationerna och kodnycklarna från tiden som presenteras i faksimil gör läsningen till ett rent äventyr.
FAKTA: Utställningen
Utställning: Sveriges sista stora krig. Napoleonkrigen och förlusten av Finland 1808–1809.
Var: Armemuséum, Stockholm
FAKTA: Boken
Titel: Napoleonkrigen
Författare: Richard Holmes
Översättare: Öjevind Lång
Förlag: Bonniers
Läs också: Fänrik Ståls sägner i digital form
Åke Hedebrant
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen