Verkligheten nyttig för ekonomer

Sverige har 50 professorer i nationalekonomi och hundratals doktorer och bankerna är nedlusade med ekonomer.

Trots detta är det inom arbetsmarknadens parter som de stora landvinningarna har gjorts under efterkrigstiden: de modeller för lönebildningen som utarbetades av LO-ekonomerna Rehn och Meidner och av LO-TCO:s och SAF:s chefsekonomer (EFO).

Villy Bergström ger stöd för denna slutsats. Egentligen underskattar han snarast Rehns och Meidners betydelse och undervärderar den senares arbetsmarknadspolitiska tänkande.

Samspelet mellan LO-kongressernas debatter och LO-ekonomernas arbeten gås igenom noggrant. Ekonomerna tilläts tänka relativt fritt och detta kom att på avgörande sätt påverka utvecklingen.

Boken visar hur positivt det är för ekonomer att vara nära verkligheten och ställas inför reella problem. Facket hade under viktiga skeden förmånen att dra till sig helt unika begåvningar.

Svagheterna uppstår när Bergström ska beskriva sin egen roll i historien. Riksbankshöken sticker fram klon när han hävdar att inflationen i början av 90 talet var över 10 procent. Men detta var inte inflation utan en skatteomläggning från inkomstskatt till moms.

En annan plump är att 90-talsdepressionen skulle ha undvikits om de s k sexlingarnas (han var en av dem) omdebatterade program hade genomförts på 80-talet. Helt falskt. Palmes och Feldts jättedevalvering 1982 gav ju just den vinstökning sexlingarna ville ha.

Titel: Rättvisa, solidaritet och anpassning, Landsorganisationens ekonomiska politik under fem årtionden
Författare: Villy Bergström
Förlag: Atlas

Läs också: artikeln ”Facklig ekonom skriver LO:s historia”, 31/1 2008

Roland Spånt
Skriv ett e-postbrev till redaktionen