/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/a_paulrud_0508.jpg
Journalisten och författaren Anders Paulrud. Foto: Jessica Gow/Scanpix.

Och jag lämnar världen som den är. Så slutar Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna. En sagolikt vacker bok om livet, kärleken och döden. Och så slutade hans liv.

Anders kan, om han nu sitter nånstans på en krog uppe bland molnen, kanske tillsammans med också nyanlände Stig Claesson, notera att hans sista text rört många recensenter till tårar och den kommer att beröra väldigt många läsare.

Han skrev vackert, visst. Älskade sitt Paris och sina kvinnor. God mat och ett utsökt vin. Bra litteratur. Ett gott liv.  Kina, som Anders kallades, kunde också bli förbannad på orättvisor. Vi gick i en FNL-cirkel tillsammans i Karlskrona. Han var alltid med på ett samtal. Vi skrev långa brev om litteratur och politik. Han avslutade med en teckning med två sneda ögon och en kinesisk hatt.
 
Anders växte upp bland arbetarklass, pappan var konduktör, och han saknade den kontakten med vanligt folk, när han flyttat till Stockholm.

En god vän är borta. Författaren. Fjärilen i min hjärna och Ett ögonblicks verk (2003) är mina favoriter, de är kvar.

Åke Johansson
Skriv ett e-postbrev till redaktionen