KRÖNIKA. Det händer, inte så ofta, men ändå, att personer aktiva i arbetarrörelsen bryter mot de värderingar som förenar rörelsens medlemmar. Att andra, de som har girighet som drivkraft, också bryter mot normer och värderingar i samhället är inget att förvånas över. Det är bara konsekvent. Men att de som har rättvisa som ledstjärna gör fel är svårare att acceptera.
Ibland blir det dessutom sanslöst fel. Som när Hotell- och restaurangfackets (HRF:s), styrelse skulle äta julmiddag på ett värdshus med god mat och övernattning. Det var inget konstigt med det, alla i den del av världen där de och jag lever äter en eller flera julmiddagar på arbetsgivarens bekostnad.
Därför var styrelsens julmiddag inte mycket att uppröras över, kanske smått dyr, men det kostar så att bo och äta på konferens. Det sanslösa var att krogen inte hade kollektivavtal. Och detta efter ett år då många av förbundets förtroendevalda genomförde den mest framgångsrika satsningen i något fackförbund på mycket länge i att söka upp arbetsgivare och teckna nya kollektivavtal. En verksamhet som har vunnit uppskattning och respekt långt utanför förbundets gränser.
Kommer hända igen
Och detta efter ett år då förbundet utkämpade en av de mest symboliska och uppmärksammade striderna i kravet på att få teckna kollektivavtal på en liten salladsbar i Göteborg. Men detta är inte ett problem bara inom HRF, det når längre.
Det har hänt och det kommer att hända igen att de som har rättvisa som ledstjärna gör fel. Den första reaktionen, fördömandet är enkel, de som har begått ett fel måste straffas. De ska tvingas att avgå, allihop, nu! Då styr känslor av svek och ilska. Det är inte så konstigt men sen blir det svårare.
Om motivet har varit egen vinning genom att tränga sig före, att missbruka sin ställning då är det ett tydligt brott, moraliskt om än inte juridiskt, då finns det inget alternativ. Det egna har stått före det gemensamma, då måste de lämna. Men så är sällan fallet. Tvärtom är det obetänksamhet, om än sanslös, som är orsaken.
Ont står mot gott
Då är det rimligt att misstaget prövas mot allt annat. Att det som blev fel vägs mot allt det som gjorts rätt. Förtroendet måste värderas utifrån en helhet, där misstag vägs mot förtjänst, där ont står mot gott. Så är det alltid, måste så vara, ty ingen är ofelbar.
I mitt arbete fanns det tidigare en vis man. När jag började sugas uppåt i maktens virvlar, när mina fotsulor lämnade marken, när möjligheterna blev fler än begränsningarna, frågade jag den vise mannen om råd. Den vise mannen svarade då att allt som du känner att du kan berätta om öppet och helt sanningsenligt på ett fackligt möte, det kan du också göra. De kommer inte alltid att hålla med dig, men du ska inte söka deras godkännande, du ska söka öppenheten och ärligheten i dig själv, det räcker för att sätta dina gränser.
Läs också: artikeln "Niia såg det som en utbildningsdag", 23/1 2008
Ingemar Göransson
Skriv ett e-postbrev till redaktionen