Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Mamma jobbar – tack vare morfar

Jolanda van der Togt lämnar treårige Sten till hans morfar Fred inför dagens arbete. Nästan alla holländska kvinnor med barn jobbar i dag deltid. Och få daghem gör barnpassningen till ett ständigt pusslande.

I den stora besökslokalen nedanför Jolanda van der Togts kontor är det nästan tomt. Hon är personaladministratör på en firma som säljer ”allt för semestern”. Men nu är det lågsäsong och få spekulanter synar de uppställda husvagnarna.

När sonen Sten föddes tog Jolan-da van der Togt ut 16 veckor ledigt som lagen säger. För 20 år sedan skulle hon ha sagt upp sig. Det var vad hennes mamma och alla andra kvinnor gjorde på den tiden. I dag fortsätter de att jobba, men bara korta deltider.

– Många kvinnor är fortfarande hemma med barnen men jag vill vara oberoende av min man och ha ett eget liv, säger Jolanda.

Deltid är lösenordet
Kvinnornas intåg är ett resultat av en aktiv politik. Arbetsmarknadens parter och politikerna har enats om en rad förändringar i arbetsrätten alltsedan 1990-talet. Syftet har varit att förbättra Nederländernas ekonomi och lösenordet för att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden har varit ”deltid”.

På så sätt kan de fortfarande ta hand om barn och hem, som en hög facklig ledare uttryckte det när överenskommelsen slöts. Föräldraförsäkringen gjordes flexibel. Om en kvinna går ned i tid i stället för att säga upp sig kan de 16 veckorna sträckas ut till som längst ett halvårs deltidsarbete.

Pappan får två dagar ledigt i samband med barnets födelse. Men när föräldradagarna är slut vidtar för många kvinnor ett stort pusslande för att kunna fortsätta på deltid.

Splittar på veckan
I familjen van Togt stannar Jolanda nu hemma två dagar i veckan. En dag i veckan tar Jolandas föräldrar eller svärföräldrar hand om Sten och en dag är han på ett daghem som drivs av en privat stiftelse. Sten trivs, men daghemmet är dyrt och det är svårt att få plats, så mer än en dag i veckan blir det inte.

En dag i veckan är också Jolandas man Walter hemma med Sten.

– Det är ovanligt. I Holland brukar papporna alltid jobba heltid. Det är kulturellt och nog mycket svårt att ändra på. Men min man sa redan från början att han ville vara hemma en dag i veckan.

– Naturligtvis trakasseras han lite av sina kolleger men han tycker det är viktigt att kunna umgås med Sten utan att jag är med.

Varför är det så ovanligt att män är hemma åtminstone en tid med sina barn?

– Det är nog en skillnad mellan könen. Jag känner skuldkänslor när jag måste lämna Sten. Min man gör det inte, säger Jolanda och skrattar.

– Men vi har många vänner och kolleger, också män, som vill vara hemma mer med sina barn. Men allt det går så långsamt. Jag tror att det behövs att daghemmen blir billigare och mer lättillgängliga för att det ska ändras på riktigt. Och de 16 veckornas föräldraledighet är ju alldeles för lite.

– Men alla mina tjejkompisar jobbar nu, fast alla som har barn jobbar deltid.

Reformerna riktar sig uttalat till kvinnor och en annan del i förändringen är att arbetsgivare inte kan vägra någon att gå ned på deltid när barnen föds, och samtidigt ha kvar sin heltidstjänst i botten. Arbetsgivaren kan bara säga nej om det finns fullgoda skäl.
– Min förra arbetsgivare ville inte låta mig jobba deltid. Jag tyckte inte att han hade tillräckligt goda skäl men jag drev det inte vidare. I stället sa jag upp mig och började här, säger Jolanda.

Deltidsrevolutionen har också fått ned arbetslösheten. I en mängd butiksfönster runt om i städerna finns anslag om lediga timmar när butiken behöver hjälp. Det finns alltid någon typ av jobb att få, även om det bara är få timmar i veckan och inte ger så mycket pengar.

Schemalagd vår
I februari kommer Jolandas och Walters andra barn och redan nu har föräldrarna länge suttit vid matsalsbordet och planerat tider. Till hösten 2008 börjar också Sten i förskola, en motsvarande sexårsverksamhet som pågår några timmar om dagen för barn mellan fyra och sex år.

Jolanda tror att de kan pussla ihop ett fungerande schema.

– Jag kan nog jobba 24 timmar i veckan då också, men då får jag arbeta en del hemifrån och jobba en del extra då och då.

Sten och morfar Fred dröjer sig kvar i den stora utställningshallen. Jolanda ser på dem uppifrån kontoret.

– Men utan mor- och farföräldrar vet jag inte hur det skulle gå för någon familj här, säger hon.

FAKTA: 35 procent jobbar deltid
För att få ned 1980-talets höga arbetslöshet i Holland erbjöds många äldre en gynnsam förtidspension. Det blev mycket dyrt för staten. Fack, arbetsgivare och regering gick då samman om flexibla arbetstider och fler deltider. Syftet var att få ut kvinnor i arbete.
Trots detta var bara 53 procent av kvinnorna i yrkesverksam ålder sysselsatta 1994. I Sverige var siffran 77 procent. 2006 var 69 procent av kvinnorna ute i arbetslivet, jämfört med 78 i Sverige.

Reglerna har förändrats i flera led, delvis beroende på vilken politisk färg som suttit vid makten. Socialdemokrater, vänsterliberaler och högerliberaler myntade i mitten av 1990-talet begreppet flexicurity, ett försök att få arbetsmarknaden både flexibel och trygg för de anställda.

Den nuvarande borgerliga regeringen vill byta flexibel arbetsmarknad och låga lönelyft mot sänkta skatter. Arbetsmarknadslagarna har ytterligare försvagats.

Enligt OECD var 3,1 procent arbetslösa i Nederländerna i oktober 2007, jämfört med 5,8 procent i Sverige. Deltidsjobben är dock många. 2006 arbetade 35,0 procent av arbetskraften deltid i Holland, högst i hela OECD. I Sverige var andelen deltidsarbetande 14,4, n&a
uml;ra OECD-snittet på 15,2 procent.