Ingen annan svensk poet har som Gunnar Harding sina fönster så öppna utåt, har så många kontaktytor. Han har inspirerats av jazz, bildkonst, beatpoeter som Ginsberg, extrema modernister som Apolllinaire och Majakovskij, folklore och myt. En sympati för populärkulturen balanseras av lärdom. Särskilt har han intresserat sig för engelska romantiska poeter som Coleridge, Wordsworth, Keats, Shelley. Han har skrivit om dem och tolkat deras dikter till svenska.

Hardings verksamhet som översättare gör honom bara den till en viktig litterär gestalt. Denna samlingsvolym är hans tredje. Dikterna är nu ordnade mera efter ämnen och teman. Här finns de kändaste verken: en prosalyrisk diktsvit om Apollinaire, en svit om den vansinnige kung Ludwig av Bayern, med många andra.

Apollinaire, menar Harding i förordet, representerar hans ljusare sida, medan Ludwig står för den melankoliska. Apolllinaires fiktiva biografi är bitvis oerhört rolig. Till och med hans död skildras lekfullt: hans ”själ flög ut över Paris klädd i hans himmelsblå uniform med små hål i ryggen för de vita vingarna.”

Ludwigs deppiga monolog har glimtar av visdom:

På nattens språk
kallas detta ”sanning”.
På dagens språk
kallas det ”dröm”.

Trots allt tröttnade Harding vid en tidpunkt på de geniala rolldikterna. Under en period var han känd för angrepp på den ”nyenkla” skolan. Nu efteråt är det tydligt att nyenkelhet förgår, men Harding består.

FAKTA: Poesi
Titel: Dikter 1965-2003
Författare: Gunnar Harding
Förlag: Wahlström & Widstrand

Susanna Roxman
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen