USA-facket kämpar för livet
Hundratals människor demonstrerade i Washington och andra städer där Arbetsmarknadsstyrelsen har filialer. Styrelsen har en roll som liknar svenska Arbetsdomstolens: Den avgör rättsliga konflikter på arbetsmarknaden.
Protesterna riktas mot en rad beslut som bryter mot tidigare praxis och går på arbetsgivarnas linje. Besluten skapar nya hinder för försöken att organisera anställda på nya arbetsplatser. Samtidigt blir det lättare att ta ifrån facket rätten att representera de anställda.
Tredje på tre år
Kraven på stängning, i väntan på en ny president, visar fackets frustration över arbetsrätten i USA. Kritiken har växt år efter år sedan 2002, då den nuvarande styrelsen tillsattes av president George Bush. Under hösten anmälde centralorganisationen AFL-CIO saken till FN-organet ILO och hävdade att besluten utgör en kränkning av rätten till föreningsfrihet. Anmälan är den tredje inom loppet av några år.
– Under Bush har styrelsen så svikit vårt lands arbetare att vi måste vända oss till internationella väktare för att övervaka och ingripa, säger AFL-CIO:s ordförande John Sweeney.
Striden visar de politiska utnämningarnas betydelse i USA. Presidenten har makten att utnämna personerna till mängder av juridiska ämbeten.
Ofta oeniga
I Arbetsmarknadsstyrelsen är tre av fem ledamöter republikaner. Och i nästan alla kontroversiella beslut har styrelsen varit oenig med röstsiffrorna tre mot två.
En del bedömare hävdar att det pågår en sedvanlig kursändring som sker efter varje regeringsskifte. Wilma Liebman håller inte med. Hon har suttit i styrelsen sedan Bill Clintons presidenttid, och har under senare år ofta reserverat sig mot majoritetens beslut.
– Det vi sett under hösten är klimax på en flera år lång trend, vars inverkan på löntagarnas rättigheter är entydigt negativ. Det handlar inte om en vanlig svängning. Det är inte att gungbrädet lutar åt andra hållet, utan någon försöker riva ner lekplatsen, säger hon.
Hon hävdar att styrelsen konsekvent satt ”valfrihet”, med vilket den menar rätten att slippa facklig representation, före främjandet av kollektiva förhandlingar.
Läs också: artikeln "Ölgängets stöd talar för Hillary", 16/1 2008
Läs också: reportaget "USA:s fackrörelse testar valmaskinen", 31/10 2007