Qualis artifex pereo!*
När jag först fick reda på att entreprenören Johan Staël von Holstein utsetts till ledamot i Statens Kulturråd, kändes det bara som ännu en bekräftelse på att regeringen vill oskadliggöra kulturen genom att göra den till en business vilken som helst. (Samtidigt som LO lägger ner all satsning på kultur och ideologi och slimmar ner till kärnverksamheten. Suck.)
Men efter att till sist ha läst den programförklaring han publicerat på nätsajten sourze.se är jag chockad. Man får gå långt tillbaka för att hitta ett motsvarande kulturhat, naturligtvis dolt bakom fraser om kulturens stora vikt och kärleksfulla ord om hustruns amatörmåleri.
Delaktighet inte konstnärsmyter!
Grundtanken är att konstnärskap och företagande är ett och detsamma. Ett antagande som endast kan göras av den som själv ser sig som en missförstådd konstnär.
JSvH jobbar utifrån en tankemodell där Eliten står mot Folket (vilket enligt den välvilligaste tolkningen kan utläsas Parasiterna vs. Skattebetalarna). Han skriver, ordagrant:
”Hur mycket skall invånarna TVINGAS betala, sett i perspektivet att de hällre lagt pengarna på sina sjuka föräldrar eller barnens utbildning, kanske på möjligheten att ge barnen specialkurser i sång och dans.”
Och det är plågsamt tydligt att han uppfattar kulturpolitik som allmosor till begåvade konstnärer. (Filisterns våta dröm. Tack tack, goa greven!)
När det i själva verket handlar om att långsamt bredda delaktigheten. Vilket är skitsvårt men möjligt.
Bort med honom!
Om regeringen inte genast gör sig av med en person som så tydligt visat att han drivs av hat och okunnighet är det en krigsförklaring.
En krigsförklaring mot alla som blir utlämnade åt kommersiellt lättsålt skit.
*Qualis artifex pereo är den galne kejsar Neros sista ord: Vilken konstnär går icke förlorad i mig!?