IF Metalls kvinnorna halkar efter

Metallkvinnorna får nästan 100 kronor lägre lönepåslag än männen i senaste avtalsrörelsen. Kvinnorna som arbetar på IF Metalls teknikavtal får 638 kronor mer i månaden – medan männen höjer sina löner med 725 kronor.

På teknikavtalet arbetar landets verkstadsarbetare. Det är IF Metalls största avtalsområde där bortåt 160.000 personer arbetar.

Teknikavtalets centrala uppgörelse är stommen i industrinormen, som är riktmärke för alla andra avtalsområden. 20 procent av de anställda i verkstadsindustrin är kvinnor.

IF Metralls egen insamling av löneutfallet i de lokala löneuppgörelserna visar att kvinnorna sänkt sin andel av männens löner med 0,2 procentenheter till 94,3 procent. De procentuella lönepåslagen för män är 3,4 procent medan kvinnorna får 3,2 procent.

Nej till pott
Veli-Pekka Säikkälä, chef för IF Metalls förhandlingsenhet, är inte glad över utfallet för kvinnor och han tycker det är svårt att förklara. Möjligen kan det bero på att många kvinnor har nyanställts och kommit in på låga löner, som drar ner kvinnors lönegenomsnitt. IF Metalls statistik jämför lönerna i september 2006 med lönerna ett år senare.

Inför avtalsrörelsen valde IF Metall att säga nej till jämställdhetspott och i stället kräva stora höjningar av lägsta lönerna. Veli-Pekka Säikkälä tror inte att en satsning på jämställdhetspott hade givit bättre resultat.

– Möjligen om vi hade drivit både en satsning på lägsta lönerna och jämställdhetspott. Men det hade nog inte hjälpt, eftersom det är så få kvinnor på avtalsområdet, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Jämställdhetspott är en insamlingsmodell som ger ett extra lönepåslag utifrån hur stor andel kvinnor det finns på ett avtalsområde.

Låglönesatsning
IF Metalls lönestatistik visar dessutom att lönepåslagen för verkstadsarbetare i genomsnitt är 3,4 procent samtidigt som lägstalönesatsningen ger dem med låg lön höjningar på 5,4 procent. Genomsnittslönen för verkstadsarbetarna är nu 21.656 kronor i månaden.

– Det här visar att varningarna om allt för stora löneökningar från arbetsgivarna bara är nonsens. Vi har fått större lönelyft än på 90-talet men de ligger fortfarande inom ramen för ett samhällsansvar, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Vid en jämförelse av identiska individer har lönelyften varit 4,0 procent. Att siffran ändå hamnar på 3,4 procent beror på att en del med förhållandevis hög lön gått i pension medan unga som får lägre lön nyanställts.

Nöjd ändå
Som helhet är Veli-Pekka Säikkälä nöjd med avtalsutfallet och särkilt med resultatet av låglönesatsningen. Själv hade han inte trott att den skulle ge så stor effekt som 5,4 procent för de lågavlönade. Samtidigt vänder han sig mot arbetsgivarna, som hävdade att höjningen av lägsta lönerna skulle kosta 10 procent. Han får dock också erkänna att facket inte heller hade rätt som påstod att sådana satsningar inte skulle kosta något.

Veli-Pekka Säikkälä vill också lyfta fram att 89 procent nu har månadslön. För några år sedan var det bara 52 procent som hade månadslön.

Tredje året
IF Metall höjer dock ett varnande finger inför det tredje avtalsåret, som är möjligt att säga upp. Inflationen är nu drygt tre procent. Avtalen är skrivna med utgångspunkt från en inflation på högst två procent. Veli-Pekka Säikkälä anser att Riksbanken måste ta tag i detta.

Senare i år, i augusti, har IF Metall avtalsråd och ska då bestämma om det tredje avtalsåret ska sägas upp.

– Vi får titta på helheten. Inflationen kan vara för hög. Konjunkturen ser ut att gå ner och vi får bedöma våra möjligheter att få till stånd ett bättre avtal än det vi redan har, säger Veli-Pekka Säikkälä.