Fackbasens mördare går fria än i dag
På tisdag, den 15 januari, är det ett år sedan hamnarbetarledaren Pedro Zamora mördades i Guatemala.
– Jag bönföll Pedro: ”Sluta med det fackliga arbetet. De kommer att döda dig till slut. Tänk på dina barn”, berättar hans änka Erika Saravia Zamora för LO-Tidningen i den första intervjun sedan mordet på maken.
Enligt facket ligger inhemska kapitalister tillsammans med multinationella företag bakom mordet. Orsaken är Pedro Zamoras kamp mot privatiseringen av Guatemalas största hamn i Puerto Quetzal vid Stilla havskusten. Fackets roll i en strid om arbetarnas pensions- och a-kassa är ytterligae en orsak.
Grannarna berättade
Hans änka Erika Saravia Zamora berättar:
– Grannarna kom rusande och skrek att Pedro och barnen hade skjutits. Jag ville inte tro det, även om jag visste att Pedro var mordhotad för hans arbete i facket.
Pedro Zamora sköts till döds när han åkte bil med sina två små pojkar ett par kvarter från hemmet. Han träffades av ett 20-tal skott från ett automatvapen och bilen krockade mot en mur.
En av mördarna gick fram till bilen och sa till en av sönerna:
– Var inte orolig, vi är inte här för att döda dig. Vi är här för att döda din far.
I nästa ögonblick tryckte han in pistolpipan i Pedro Zamoras mun och sköt nådaskottet. Det här berättar ett ögonvittne i en videofilm och Internationella Transportarbetarfederationen (ITF) producerade efter mordet.
Film som påtryckning
Filmen används för att skapa internationell opinion mot straffriheten i Guatemala och för att trycka på myndigheterna så att Pedros mördare ska gripas. Mordet på Zamora fick den internationella fackliga rörelsen att reagera. Flera höga ledare, bland dem ITF:s vice ordförande Stewart Howard och Manuela Chavez från Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS), åkte till Guatemala och krävde en omedelbar.
På årsdagen av mordet, på tisdag, arrangeras en konferens i Guatemala för att förstärka den internationella kampanjen som ITF driver och som stöds av IFS med kravet på att Pedro Zamoras mördare ska gripas och ställas inför rätta.
Hamnarbetarfacket bildades 1990. Två strejker följde. En ledare i facket tvingades i exil medan en annan, Rogelio Jiménez, mördades.
Det var ett högt pris, men strejkerna ledde till att hamnarbetarna lyckades tvinga fram det första kollektivavtalet i hamnens historia. I dag är 580 av de 620 hamnarbetarna i Puero Quetzal med i facket. Det är den högsta organisationsgraden i Guatemala.
Tog över rollen
Oscar González är fackets ordförande. Han tog över efter den mördade Pedro Zamora. Oscar González beskriver Puer-to Quetzals roll i Guatemalas ekonomiska liv.
– Den som kontrollerar hamnen i Puerto Quetzal, kontrollerar också Guatemalas ekonomi.
Hamnen ägs av staten. Presidenten utser hamndirektör och hamnstyrelse, som försöker att kväva arbetarnas rättigheter. I hamnstyrelsen ingår också representanter från försvars-, finans- och transportministeriet samt en ledamot för arbetarna.
I september 2006 beslöt hamnstyrelsen att bygga ut en specialterminal för containersför cirka 630 miljoner kronor. Pengarna skulle tas från företagets egen kassa men framför allt från de anställdas pensionsfonder. Följden blev konfrontation mellan hamnstyrelsen och hamnarbetarna.
– Målet var att försätta företaget i teknisk konkurs för att få en förevändning för att privatisera hamnen. Vi genomskådade bluffen och Pedro gick i spetsen för vår kamp mot att plundra både företaget och arbetarnas pensionsfonder och förhindra privatiseringen.
”Permanent stridsberedskap”
Hamnarbetarfacket utlyste den 8 september 2006 en ”permanent stridsberedskap”, en ständig beredskap för att slå tillbaka varje försök att stjäla arbetarnas intjänade pensions- och a-kassepengar. Oscar Gonzalez betonar att arbetarnas aktioner var helt fredliga.
– Då inleddes mordhoten. Pedro fick många telefonsamtal som sa att om han inte övergav kampen mot privatiseringen skulle han dödas, berättar Oscar Gonález.
Den 9 oktober 2006 samlades arbetarna till ett stormöte i hamnen. De omringades av 350 poliser. Nio ledande medlemmar i facket avskedades av hamnbolagets vd. Med hjälp av de internationella organisationerna ITF och IFS fick de nio arbetarna tillbaka sina jobb efter fyra månader.
Dick Emanuelsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen