Allt började med otvättade rosa blusar

När hon ledde förhandlingarna som gav arbetare samma pensionsförmåner som tjänstemän blev Ellen Nygren historisk. Foto: Fredrik Sandberg.

Städerskan från Gillet är redan historisk. Som juridisk expert ledde Ellen Nygren förhandlingarna som äntligen ger miljoner arbetare samma pensionsförmåner som tjänstemännen. Men rollen som LO:s försäkringsexpert fanns inte i hennes värld när hon efter gymnasiet började som hotellstäderska i Uppsala.

– Efter en facklig kurs på Hasseludden var det någon som klistrade in våra passbilder i fönstren på en stor teckning av LO-borgen, men det kändes så främmande. Det var inte ens en dröm. Jag trodde aldrig att jag skulle räcka till för att jobba inne på LO, säger hon.

– Och det fackliga gled jag nog bara in på. Hotell och restaurang hade inte någon ungdomssektion så när jag visade lite intresse hamnade jag genast i den innersta kärnan.

Att hennes första fackliga uppdrag blev försäkringsrådgivare kan tyckas som ett omen. Men hon tog sin uppgift seriöst. Mycket seriöst, säger hon i dag. Medan hennes jämnåriga var ute på fritiden satt hon själv och hjälpte tanter att fylla i sina försäkringsblanketter.

– Det är viktigt. Det betyder så mycket.

Fick ersättning
Engagemanget tog hon med sig till sin nya arbetsplats, Järnvägs­kaféet i Uppsala.

– Vi måste ha rosa blusar, som vi fick tvätta själva. Men i avtalet stod att vi skulle få rena arbetskläder av vår arbetsgivare, så vi skrev på en lapp ”enligt kollektivavtalet ska du stå för tvätten” och gav till vår chef.

– Det slutade med att han ändå inte tvättade dem, men efter det fick vi 50 kronor i månaden i tvätt­ersättning.

– Jag kan inte säga att jag hade någon större facklig medvetenhet men facket var mer ett sätt att jordnära ta reda på vad som gällde och hjälpa arbetskamraterna till det de har rätt till.

"Röj upp i skiten"
Snabbt hamnade Ellen Nygren i sektionsstyrelsen för 900 medlemmar, avancerade till sekreterare och blev sedan ordförande i Uppsala.

Under ett par perioder blev hon så projektanställd inom Hotell- och restaurangfacket. Ombudsmannens ord var tydliga för det hon skulle göra: ”Röj upp skiten.” Då liksom i dag betydde det att få arbetsgivare att sluta kollektivavtal. Och klimatet hårdnade.

– Då blev man vuxen och såg vilka värden som är viktiga i livet.

Hur var det då att jobba fackligt i studentstaden Uppsala? Andra vittnar om den delade staden, där arbetarnas vardag och akademikernas värld sällan möts.

– Just så var det, som om studentlivet inte existerade. I Hotell och restaurang fanns ett par äldre damer som ibland serverade på nationernas fester, men det var i stort sett det enda jag hörde om studenter och akademiker. Jag tänkte inte ens på dem. Man tittade på dem på sista april när de sprang nedför Carolinabacken, men inget mer.

Åter i skolbänken
När hon bildade familj tog livet en ny, hård vändning. Den första sonen, Johan, som hon fick vid 21 års ålder dog tidigt.

Hon lämnade arbetslivet och blev mammaledig när ytterligare två söner kom under de närmaste åren. Då blev hon också själv student och gick en kurs i arbetsrätt.

Kursen gav mersmak och året efter började hon på juristlinjen. Efter studierna jobbade hon en tid på Försäkringskassan och blev så erbjuden en tjänst på LO. Det gav henne en chock, en positiv chock. Men fler frågade efter henne.

Fora, det partsägda bolag som sköter fackens försäkringar, och PTK blev kommande arbetsplatser. Arbetsmarknadsminister Hans Carlsson rekryterade henne som sakkunnig till arbetsmarknadsdepartementet innan hon återvände till LO där hon som juridisk expert förra året förhandlade fram den nya Saf-LO Avtalspension.

Oklar framtid
En snabb personlig karriär, men för fackens försäkringar är framtiden mer osäker. Många är oroade när nu de lagstadgade socialförsäkringarna urholkas av politiska beslut.

– Ja, och det viktigaste även i framtiden blir nog att upprätthålla kollektivavtalen. I Laval­domen nyligen sa EU:s domstol ja till minimilöner, men vi måste också försvara avtalsförsäkringarna som bara gäller om det finns kollektivavtal.

– Samma sak var det med salladsbarens ägare som sa att hon kunde ge en hyfsad lön – men utan kollektivavtal. Det visar vikten av att hela tiden försvara kollektivavtalen så att medlemmarna får ersättning om det händer någonting och att de får en pension när de blir äldre.

– Och då känns det som om jag är tillbaka på Hotell och restaurang på 1980-talet, att alltid teckna kollektivavtal är nog det absolut viktigaste för våra medlemmar, säger LO:s försäkringsexpert Ellen Nygren.

FAKTA: Ellen Paula Nygren
Ålder: 41 år.
Bor: I villa i Sollentuna med maken Anders och sönerna Ola och David.
Husdjur: Katt.
Gör på fritiden: Umgås med nära och kära. ”Det är viktigt. I övrigt har jag nu burit hem min kanot från kanotklubben. Men det blir mycket golvmopp och tvättstuga.”
Senast lästa bok: Har en läsecirkel med gamla vänner och läste nyss Aldous Huxleys Du sköna nya värld.