Det är inte lätt att förstå Klas Östergrens roman Orkanpartyt, vilket kanske inte är så konstigt heller.

Dess tillkomst springer ur ett världsomfattande projekt, där utvalda författare utifrån en egen vald myt skriver en personligt färgad berättelse. Östergrens bidrag är en hybrid där samtid, framtid och fornnordisk mytologi vävs ihop till en… ja, dystopi är egentligen bara förnamnet.

Det är Tarkovskij, Kafka, Orwell, och Eddan, i en och samma roman. Och lätt strösslad med deckarens dramaturgi.

En dag när skrivmaskinsreparatören Hanck Orn som vanligt lyssnar på tonerna från Storkyrkan går strömmen.

Ett förebud om något ont?, som visar sig stämma när en man i lila byxor knackar på och delger: “Det är min plikt att att meddela att Toby Orn är död. Jag beklagar. Närmare upplysningar saknas. Får jag be om en underskrift”.

Hanck Orn vägrar acceptera beskedet, och ger sig ut i en jakt efter sanningen om vad som egentligen hänt sonen, han som under tjugo års tid gett Hancks liv en mening.

Så långt är allt okej, och som läsare har jag fått ta del av 156 sidor suggestiv prosa.

Östergren visar upp ett mästerskap som stämningsskildrare av ett samhälle i förfall. Och där något ansiktslöst som kallas Klanen konsoliderat sin makt genom beskyddarverksamhet.

Men allt är inte bara mörker i detta nordliga samhälle, det förekommer även stora sekunder av glädje att bevara i minnet.

Hanck Orns möte med Rachel, från sekten nysarna, är en sådan sekund som resulterar i Tobys tillblivelse och ankomst till jorden. Och när Hanck sedan blir uppmanad att åka med till “Asylen” för att se pojken, förändras tillvaron i grunden.

Man måste ha ett hjärta av sten för att inte beröras av denna berättelse i berättelsen.

Berättandet går vilse
Klas Östergrens roman beskrivs vara ett “kraftprov”. Även för läsaren, skulle jag vilja tillägga. Det krävs inte så lite kunskap om nordisk mytologi i allmänhet och asaguden Loke i synnerhet, för att hänga med i Orkanpartyt.

Nu kan ju romaner läsas på olika sätt, och trots det mytologiska uppdraget lägger jag ett allegoriskt raster över berättelsen. Bara så får den mening!

Hanck Orns resa efter mördaren går via båt ut till havsbandet och den ö där sonen Toby jobbat som kock. Där tas den pistolbärande hämnaren emot av Kolga och Bora, två av nio systrar, som jobbar på värdshuset där ett evighetslångt röjarparty som spårat ur ägt rum. Av Bora får Hanck veta att “Fimafeng”/Toby blivit ihjälslagen av Klanen, för att han nyste!

Det var Loke, säger Bora, som en kväll stämmer träff med Hanck i biblioteket för att berätta.

“Alla var där”, börjar hon.

Orkanpartyt är en suggestiv och associationsskapande roman. Och likt guden Loke, en berättelse med många ansikten.

Men det är ingen bladvändare, för stundom förlorar den konturerna i ett töcken av mytologi och…, ja obegriplighet.

Romanen sjunger försoningens lov, och har en livsfilosofi som säger: Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Ett måste att läsa? Inte alls.

Roman: Orkanpartyt
Författare: Klas Östergren
Förlag: Bonniers

Ingemar Nilsson
Skriv ett brev till kulturredaktören