KRÖNIKA. I Stockholm har det borgerliga styret sålt ut tio större centrumanläggningar. Det som tidigare var offentliga platser som ägdes gemensamt av oss alla ägs nu av Boultbee – ett privat brittiskt företag. Borgerlighetens privatiseringsiver rör således inte bara statliga bolag, allmännytta, offentliga välfärdstjänster och trygghetsförsäkringar. Privatiseringsfanatismen berör också viktiga demokratiska värden och fundamentala fri- och rättigheter.

Med en omfattande privatisering av det offentliga rummet försvagas demokratin. Den privata fastighetsägaren får en orimligt stor makt över det som tidigare betraktades som offentliga platser. En av de första åtgärderna som det privata fastighetsbolaget gjorde var att sätta stopp för politiska möten i centrumanläggningarna. Om någon skulle vilja ha en manifestation eller ägna sig åt flygbladsutdelning sätter man stopp vid dörren. Privata vaktbolag finns för att avhysa sådana aktiviteter om de skulle förekomma.

Inga vaktkrav
I offentliga rum kan naturligtvis personer som bryter mot lag och ordning tas om hand. Men det ska i så fall ske rättssäkert – och med den möjlighet till rättslig prövning som finns i alla demokratiska samhällen. I ett privatiserat offentligt rum bestämmer fastighetsägaren. Vaktbolag kan utan minsta krav på rättssäkerhet utestänga individer från det offentliga rummet. Fastighetsägaren kan också diktera villkoren för öppettider för såväl det offentliga rummet som de butiker som finns där.

I förlängningen är detta ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Centrumanläggningar, inbyggda affärscentra och externa etableringar är offentliga rum där människor träffas. Dessa offentliga rum är att betrakta som något av det demokratiska samtalets ursprungliga kärna; den funktion torget i Aten hade – själva sinnebilden för demokratin och det öppna samtalet. Nu är denna demokratiska arena satt under attack.

Minimikrav behövs
De borgerliga slår ifrån sig och säger att det är upp till det privata företaget att bestämma. Men hur kan man inte se allvaret i att samhällets demokratiska fundament försvagas? Ett minsta krav borde rimligen vara att tillträdet till dessa offentliga rum ska vara garanterat för alla som vill ha politiska möten, dela ut flygblad, ha bokbord eller på något annat sätt använda sin demokratiska rätt att yttra sig. Precis som allemansrätten är en självklar inskränkning av den privata äganderätten, så borde rimligen privata centrumanläggningar vara allmänningar.

Dessvärre är nog detta ytterligare en medveten pusselbit i borgerlighetens syfte att skapa ett privatiserat samhälle. I mina dystraste stunder ser jag idén om det demokratiska offentliga rummet som en historisk parantes. Men jag hoppas och tror att många fortfarande vill bjuda motstånd.

Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv till debattredaktören