Till slut ska notan betalas

Kommuner, landsting, regeringen, ja i stort sett hela vårt svenska samhälle har under flera år försökt att spara i alla sammanhang. Särskilt i skolorna. Nu får vi ta del av effekterna.

Resultaten av indragen personal vid daghem, skolor, fritidshem och ungdomsgårdar börjar allt mer bli synligt. I samma takt som kravet i arbetslivet och föräldraskapet ökar, har samhället minskat på vuxenresurserna utanför hemmet.

Är det fel på dagens barn och ungdomar? Numera verkar det inte självklart att hälsa eller svara på tilltal. Att hålla tider och att se skillnad på ditt och mitt. Komma i tid, lyssna på andra och inte alltid ta för givet att höras och synas i alla sammanhang.

Ska integreras
Resurser för elever med särskilda behov minskas, vilket ställer högre krav på lärarna, innehåll och pedagogik i undervisningen.
Kommunerna minskar sin personal, samtidigt som man vidhåller att elever som är i behov av särskilt stöd inte skall bli lidande. De elever som av olika skäl skulle behöva undervisning i små grupper med större lärartäthet, stoppas in i ”vanliga” klasser med motivering att de ska integreras, inte känna sig utanför.

Generellt sett har kunskapsnivån sjunkit i jämförelse. Fler elever lämnar grundskolan utan nödvändiga betyg eller kunskaper för att söka sig vidare till gymnasieskolan eller högskolan. Jag tror inte att detta speglar en allmänt sjunkande intelligens eller behov av bildning. Snarare ett kvitto på vad brister på hjälp eller stöd innebär.  Allt fler ungdomar går direkt efter skolan ut i arbetslöshet eller tillfälliga otrygga anställningar.

Rekordmycket stök
Aldrig tidigare har så mycket gängbråk, ungdomsbrottslighet och förstörelse förekommit. Missbruk och brottslighet går allt lägre ner i åldrarna, vilket bäddar för fortsatt kriminalitet i framtiden, ett betydande samhällsproblem.

Kan möjligen kommuners spariver sättas i samband med allt fler barn och ungdomars olämpliga beteende? Det måste konstateras att, oavsett vad kortsiktiga sparbeslut får för effekter på kommunalskatten, samhället förr eller senare får betala notan, men till en högre kostnad.

Björn Axelsson
Skriv ett e-postbrev till redaktionen